hötider

Texter

Hötider

4 Jul , 2013  

Hötider
Det årliga arbetet med djurens vinterfoder har så börjat. Med endast ett tiotal hektar mark går det inte att driva arbetet med dyra stora maskiner. Med minsta möjliga kapitalinsats gäller det att få höt under tak.

Ett traktordrivet slåtteraggregat kompletterat med lien, högafflar, räfsor och hässjor, och så börjar arbetet när väl vädret tillåter, vilket de senaste åren inte bjudit på de långa sammanhängande värmeperioderna. Utlämnade till det stora livet, moder jord, naturens nycker, är vi nog alla även om det inte blir lika påtagligt som för den som med hårt arbete skall krama näring för överlevnad, ur några åkerlappar. För många moderna människor synes säkert ett sådant liv som fattigt, hårt och tomt på innehåll och dynamik. Men att föda sig själv innebär en frihet som vi nog lite till mans har svårt att föreställa oss.
Men utan att möta naturens storhet och kraft i gestalt av moder jord skulle kanske arbetet bli oss övermäktigt. Det är kanske så som sommarpsalmen En vänlig grönskas rika dräkt skall tolkas.

 1.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

2.
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3.
Men du, o Gud som gör vår Jord
så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.

4.
Allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5.
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.

 


 

 


One Response

  1. Det här är intressant minsann. Jag har aldrig lärt mig helt prefekt hur en lie skall skötas och vad jag ser på dina bilder så har vi inte haft rätt orve till lien. Den du använder liknar nästan de som används i Norrland i fjällbranterna. Lutningen av liebladet mot orvet måste vara så att går jämt med marken.
    Kan liksom inte förstå hur folk orkade gå hela dagarna med den gamla sortens liar. När jag var i tonåren var det mest dikesslåtter. Jobbigt med djupa diken. För övrigt slåttermaskiner på åkrarna om nätterna för att spara hästarna från värmen. Ha det bra i slåttern !

Kommentera