Nu är intresset för att lära sig slå med lie på en höjdpunkt. Säkert har diskussionerna om klimat och miljö bidragit till att alltfler börjar fundera på om inte lien skulle vara ett alternativ, då slipper man ju bränslet till de motordrivna alternativen. Dessutom är lien lättare, så en skarp rätt hanterad lie har förutsättningar att bli ett mycket bra alternativ. Det är bara det lilla men: lien kräver övning och kunskaper, alltså både tid och engagemang, en bristvara i vår tid.
Att lära ut konsten att hantera en lie är därför just nu en eftertraktad tjänst. En del av de engagerade finns på FB-gruppen Lienätverket där erfarenheter i konsten att hantera en lien diskuteras. Eftersom jag själv använder lie men även har varit engagerad i att hålla liekurser händer det att jag besöker Lienätverkets FB-grupp.
För ett par dagar sedan så fick jag ett infall att göra ett besök efter att ha läst en artikel om lieslåtter i tidningen Hemslöjd. Jag gjorde följande inlägg:
Det var ett fint reportage i Hemslöjden om liesmide och lieslåtter. Men det är ganska märkligt att inte ens Mats, Lie-Mats kan förklara hur en lie skall hanteras.
Lienätverkets administratör svarar:
Rune Stenholm Jakobsen Evert Larsson nu får du vara snäll och föra en konstruktiv dialog. om inte du redigerar ditt inlägg så det håller en trevlig ton får jag ta bort det. Jag finner det onödigt anklagande.
Evert Larsson
Har du läst artikeln?
Rune Stenholm Jakobsen
spelar inte roll. man kan tex fråga vad man menar istället för att anta att någon inte kan förklara.
Katja Handzic
Utan att ha läst artikeln nu då så tänker jag att det finns fler sätt än ett att hantera en lie på beroende på kultur och liesort och markförhållanden. Mångfald precis som vi eftersträvar
Sara Asker
Var det en intervju, o i sådana fall något som intervjuaren frågade efter?
Evert Larsson
Enligt mina erfarenheter så konstaterar jag bara att det inte ger någon förståelse för hur lien skall framföras i artikeln. Jag förstår inte vad det är för problem med det. Eller är det så att det finns ett “korrekt” liespråk man måste hålla sig till för att få säga sin mening på den här sidan.
Emma Andersson
Evert Larsson går det ens att beskriva i text hur en lie ”ska framföras”?
Evert Larsson
Absolut. Det är ett skärande redskap. Skärteknik är en väl utvecklad vetenskap. Skärande bearbetning har jag sysslat med i hela mitt liv.
Emma Andersson
Evert Larsson då får du väl tipsa hemslöjd om att intervjua dig då 🙂
Evert Larsson
Det finns knappast någon som misslyckat med att skära upp sin brödskiva till frukosten, även om sömnen grusar ögonen. Lien skall framföras på samma sätt som kniven i brödet.
Rune Stenholm Jakobsen
det är bra att ifrågasätta, men gör det snällt. Evert Larsson Bara genom min sista kommentar har jag kastat mer ljus över hur lien skall framföras än vad som sagts på den här siden under hela dess existens.
Anders Ridderström
Evert Larsson Snälla Evert…. Kan du inte sluta med din uppblåsta självgodhet i ALLA lägen….? Var lite hygglig kort å gott… Som förr!!!
Evert Larsso
Anders Ridderström Är det inte bättre du håller dig till sak och försöker utveckla den här diskussionen istället för att gå till personangrepp.
Anders Ridderström
Evert Larsson Jag ångrar att jag skrev nåt!!! Tack å adjö.
Emma Andersson
du kanske får vara lite mer detaljerad/konstruktiv i beskrivning och skippa namngivandet. eller skicka ett pm till vederbörande.apropå att göra sig begriplig i text.en artikel i ett magasin som hemslöjden har haft många kockar petande och mycket kan tyvärr gå förlorat på vägen.
Johan Skinnari
Tänk att man kan bli irriterad för att någon inte har förklarat något som man själv skulle förklarat det. Inte konstigt vi har så mycket krig och elende i världen. Kramas istället 😉
Evert Larsson
Jag är inte alls irriterad. Jag konstaterar bar helt lugnt vad jag håller för sant och riktigt.
Evert Larsson
Jag tror inte nya kunskaper, sanningar och nya perspektiv är en fara för någon. Känner du dig hotad.
Johan Skinnari
Evert Larsson ok
Johan Skinnari
Evert Larsson känner aldrig mig hotad av kunskap. Det är väldigt lätt att misstolka någons sinnesstämning via text. Måhända att jag gjort det. Även viktigt att tänka på när man skriver. Tror absolut att du är rutinerad vad gäller lieslåtter.
Evert Larsson
Vad är då bristerna med den pedagogik som används på liekurser i Sverige?
Den enda vägledning som ges är att lien skall föras efter marken. Det är ett praktiskt råd men det kastar inget ljus över hur lien skall möta gräset för att skäras.
Lien skall föras så att den skär av gräset även om lien hålls en dm över markytan. Det är ett mycket bra test för om lien verkligen hanteras riktigt.
Evert Larsson
När nybörjare får rådet att hålla lien nära marken reagera många med att parera för att inte sticka ner lien i marken. De lutar liebladet en aning uppåt. Det leder till att man inte använder lien på det sätt man gör då man skär sin brödskiva.
Försök att skära en brödskiva genom att hålla kniven vinklad ur skärriktningen. Som om kniven skråade över brödytan. Fundera på hur litet vinkelfelet behöver vara för att brödskivan skall bli brödsmulor.
Evert Larsson
Den skärvinkel jag hittills diskuterat är den som är känsligast för att hantera fel. Hittills har jag bara försökt att beskriva hur den inte skall hanteras för att lien skall skära. Vi skulle också behöva sätt ord på problemet i positiva termer, hur lien skall framföras för att skära gräset oavsett om det görs nära marken, en bit ovan markplanet eller i vinkel mot eller från marken.
Rune Stenholm Jakobsen
Evert Larsson Jag kommer att ta bort detta inlägget inom kort och rekommenderar att påbörja en ny tråd på ett snällare sätt.
Evert Larsson
De här perspektiven har jag lagt fram tidigare i kommentarsfälten på den här sidan. Då nonchalerades de. Beror det på att ni som håller i sidan och lagt ner enormt med tid på att teoretisera ändå inte kunnat ge en rimlig beskrivning av vad som händer då lien möter gräset. Känner ni er trampade på tårna. Det enda jag gjort är att jag sagt vad jag tycker om den pedagogik som lärs ut på liekurser i Sverige. Att adressera Mats Rosengren är väl i sammanhanget det mest självklara. Är han verkligen så finkänslig att han inte tål en rak diskussion? Är det så att min kritik är grundlös så är det väl ingen konst att visa det och ta den diskussionen. Om ni kände något ansvar för att utveckla kunnandet om liens hantering så borde ni ta ett ordentligt tag om vad som händer då lien möter gräset.
Det var den sista kommentaren som skrevs. Nu har inlägget tagits bort.
Skall bli intressant att se om några initiativ kommer att tas för att försöka sätta ord på problemet med den tredje vinkeln. De två övriga brukar hanteras instrumentellt, det gäller jordläggningsvinkeln och den vinkel som bestämmer hur breda skär lien skall ta.
Själv tycker jag att det är en ganska trevlig diskussion även om jag stövlar på som en riktig besserwisser, en bror duktig ni vet. Jag valde medvetet stilen för att få det att hetta till eftersom jag tidigare som sagt har nonchalerats då jag försökt få till stånd en diskussion.
Den här diskussionen behöver fortsätta för att bidra till att lien väljs istället för dess motordrivna alternativ. Här kommer ytterligare ett bidrag för att sätta ord på problemet med den förbisedda men känsligaste vinkeln. Denna pedagogiska brist gäller inte enbart i Sverige. Även lie-världen ligger nu bara några tangetntryck bort. För några år sedan försökte jag diskutera frågan med vårt arma lilla klots mest upphöjde kunskapare i lieslåtter Peter Vido i Kanada. Det misslyckades, han bevärdigade sig inte att svara. Han hade ändå i en artikel ställt en intressant fråga till sina barn och alla som följde hans arbete för att sprida lien. Han brottades med hur problemet med att framföra lien skulle beskrivas i en mening eller två.
På liekruser lär man sig alltså hur två av de tre vinklar skall ställas in. Det handlar om liebladets inställning i två plan i förhållande till orvet. Jordläggning kallas en och beskriver hur liens lutning kommer att bli i förhållande till markplanet när den som skall använda lien står i arbetsställning. Det handlar om liebladets kortsida den mellan liebadets rygg och dess egg. Den andra vinkeln är den som bestämmer liens riktning i förhållande till den cirkelrörelse som utförs. Skall lien peka utåt från cirkeln och därmed svälja en bred sträng gräs vid varje drag eller skall den peka mer in mot cirkeln vilket i extremfallet leder till att allt gräs hålls undan själva eggen i dess cirkelformade skärrörelse. Dess mer liebladet pekar ut dess mer mindre skärs gräset och dess mer slås det av. Denna sista vinkel brukar hanteras genom att liebladets spets ställs in i förhållande till liebladets infästning. Båda dessa vinklar hanteras genom hur liebladet fästs på orvet. Är detta riktigt gjort så skall nybörjaren inte behöva mer fokus på dessa två problem.
Så återstår alltså den tredje och bortglömda vinkeln. Det är samtidigt den vinkel som både är svårast att hantera för den som slår men också den som är känsligast. Vid minsta lilla fel kommer liens skarpa egg att istället för att skära ner gräset glida över dess yta och trycka ner gräset. Den vinkel vi pratar om är den som bildas mellan linjen som spets och infästning bildar i förhållande till den cirkelrörelse som utförs. Vinkeln är helt och hållet beroende av hur orvet hålls.
Vi utgår nu från rådet att hålla lien tryckt mot marken, det är en bra början då man skall lära sig slå. Lien kan tryckas ner så att trycket hamnar vid liebladets infästning, eller mer på mitten av liebladet. Flyttas trycket längre ut mot spetsen ökar risken att spetsen går i jord. Det går att sätta ett hårt tryck på liebladet utan att man riskerar att lien hugger i marken. Faktum är att håller man ner lien tryckt mot marken så minskar risken för att lien skall hugga i jord. Det är då lien hålls ovan marken som risken för detta problem ökar. Är man klar över detta så återstår bara ett problem: Att inte hålla orvet så att liespetsen pekar uppåt. Minst lilla vridning av handleder kommer att leda till att lien inte förs genom gräset på samma sätt som då brödskivan avskils med en kniv.
Nej det är inte så att detta problem helt förbises på liekurser men det beskrivs inte på ett sätt som gör problemet synligt, det hanteras inte som ett problem med att liebladet har fel vinkel. Vad man gör är att tala om för deltagarna på kurserna att deras lieblad skall föras nära marken. I de flesta fall leder detta instrumentella råd till att gräset skärs av och nybörjarna lyckas med att slå och är mycket nöjda. Men ganska snart kommer de att hålla lien ur riktning men ändå med liens infästning mot marken och de har då inte fått någon vägledning så att de kan förstå vad som är fel.
Nu återstår ett svar på Peter Vidos fråga till liens traditionsbärare. Kan problemet med de tre vinklarna formuleras på ett gemensamt sätt? Om så så har vi ett välformulerat råd, en slåtterslogan.
admin@liebruk.se
Evert Larsson
