Liebruk

Eggskärpans hemligheter.
Vari består eggskärpa? Vad är det som gör en lie riktigt vass, slipad eller knackad? Problemet kan delas upp i tre delar. Form, ytfinhet och materialstruktur.

Lieeggens form.
Liens egglinje skall ha en sådan form att den mycket exakt kan koncentrera liens rörelseenergi till en så liten punkt på grödan som möjligt. För att uppnå detta måste liens egg formas till att bli tunn, rak och skål- eller kilformad.

För en knackad lie formas bladet till en tunn skålformad egg genom att stålet drivs med hammare och städ. Eggen formas till en tunn skålformad egg. Den yttersta eggspetsen är näst intill folietunn mindre än 0,1 mm. Tunn skålform är nyckelegenskaperna för denna teknik.

Den slipade lien uppnår målet att koncentrera liens rörelseenergi genom en kilformad rakare egglinje. Den slipade liens egg är inte lika tunn men överträffar den knackade i rakhet, som också är en viktig formegenskap med stor betydelse för skärpan.

Lieeggens ytfinhet
Den andra egenskapen ytfinhet är viktig för att eggen bättre skall motstå slitage och bättre ta emot det fina brynets eller stålets bearbetning av eggen.

Den knackade liens fina yta erhålls genom noggrann rengöring av lien före knackning och genom att putsa och polera städ och hammare.

För den slipade lien uppnås en fin yta genom att stregla eller polera eggen med ett mycket fint bryne. Genom att med mycket lätt hand utföra den sista slipningen fås också en finare yta.

Materialstruktur.
Det riktigt goda skärpan har vi dock ännu inte uppnått, för detta är vi beroende av att lien har en sammansättning av legeringsämnen och en värmebehandling som ger en välavvägd blandning av seg- och hårdhet. Materialegenskaperna är inget som lieanvändaren kan påverka på annat sätt än genom val av lieblad vid inköpstillfället. Eftersom de flesta liar idag tillverkas av ett kolstål med 0.8% kol och dubbelt så mycket av legeringsämnet mangan, återstår lietillverkarens skicklighet att styra värmebehandlingen. Att avgöra materialkvalitet vid inköpet är i praktiken omöjligt, här gäller alltså de gamla visdomsorden “ätandet är puddingens bevis” dvs lien måste testas genom användning.

Vad materialstrukturen skall klara av att bära fram är att den yttersta eggspetsen, den tunna linje på liebladet som möter grödan, skall kunna formas till en ytstruktur kännetecknande av strävhet, av en ökad friktion.

För att uppnå och underhålla denna ytstruktur för den slipade liens mer kilformade egg används ett stål av samma typ som används vid underhållet av vanliga köksknivar. När stålet inte längre ger något resultat förnyas eggen med ett fint bryne.

För den knackade lien används också med fördel ett stål men mest bara för att vid behov rikta upp den tunna eggen eftersom den är känslig för deformation. Den fina sågtandade ytstrukturen återskapas med ett fint bryne helst i natursten.

Nu ser vi framför oss en slipad lie med en tunn nyligen stålad eller brynad egg som förs mot gräset i en lugn skärrörelse, vinklad så att den inte tillåts glida över strået utan koncentreras till en punkt. Vi ser hur gräset med lätthet faller för liens lätta beröring.