Brynets påverkan på eggens yttersta spets.
Att veta vad som händer då en lie brynas är av största vikt för att kunna göra det på ett riktigt sätt och förstå varför det inte fungerar om skärpan uteblir. Nedastående rader är ingen instruktion hur man rent praktiskt går tillväga utan en modell för att förstå vad som hänt med liebladet då det stryks med ett bryne.
För att förstå vad som händer då en lie brynas kan analogier, geometriska förklaringsmodeller var till hjälp om de ger en bild som ligger nära verkligheten. Ett bidrag till att öka förståelsen för vad som händer under bryning av en lie har Peter Vido skrivit om på sin hemsida och i tillägget till The Scythe Book by David Tresemer. Det gäller teorin om sekundära eggar. De som tror sig ha behållning av denna något teoretiska diskussion kan börja med att besöka scytheconnection eller till lienätverkets hemsida Studera teorin på sid 85 i Liehandboken.
Bilden till höger är ett försök till förklaring av teorin.
Personligen tror jag denna teori är behäftad med en avgörande svaghet. Den tar bort fokus från det mest centrala med bryning och det är hur brynet påverkar själva eggens yttersta spets. Min erfarenhet är att efter ett stort antal strykningar med ett “lätt” bryne så återskapas inte länge skärpan, då har möjligen något som kan kallas sekundära eggar bildats. Och då klarar inte brynet längre att nå fram till eggens yttersta spets för att reorganisera den.
Idéen, teorin med de secundära eggarna tror jag kommer från hur en yxa:s skärpa skapas och underhålls. Den helt avgörande skillnaden mellan en lie och yxa är vilken energi och kraft en yxa har för att den skall rå på det hårda materialet som trä är. Detta skall ställas mot lien som skär i det mjuka gräset och inte kan lägga större kraft på gräset än det motstånd gräset själv kan ge.
Studera med vilka lätta rörelser bryningen av en lie sker, det är omöjligt att dessa lätta strykningar med brynet skulle kunna ge bättre skärpa på annat sätt än att just reorganisera den yttersta spetsen till en ny strävhet. En strävhet som gör att grödan inte glider undan för liens tryck utan fastnar, hakar fast på lien genom dess eggspetsens strävhet.
Denna teoretiska modell kan verifieras praktiskt.
När lien börjar sakna bett, går tyngre och ger mistor, avsluta mejandet och torka av eggen. Stryk mycket försiktigt med ett finger längs med eggen. Detta måste göras med stor koncentration och med mycket lätt hand för att förhindra skärsår. Fingret kommer att glida över liens egg som nu ger ett litet motstånd, känns glatt.
Bryna nu lien på det sätt du brukar och som du av erfarenhet vet kommer att återge skärpan på lien. Gör nu samma test med ett finger – lättast med tummens mjuksida – och denna gång med ännu större försiktighet, för nu är förhoppningsvis lien riktigt vass. Den strävhet du nu känner är ett kvitto på att ditt bryne har gett lien en ny skärpa.
Vad vi gör med brynet är alltså att vi reorganiserar eggens allra ytterst spets på samma sätt som slaktaren gör då han drar sitt stål över kniven. En slaktares krav på sin kniv liknar i mycket lieeggens krav. Det avgörande är att både lie och slaktarens kniv arbetar i ett mjukt material.
Under de senaste åren har jag använt detta knivstål på min lie, framförallt på slipade liar. Att dela dessa erfarenheter med andra lieentusiaster vore intressant. Mina intryck är att stålet är skonsammare mot lien vilket är en fördel. Men det ger inte alltid ett lika tydligt svar som brynet. Att använda dem i kombination är kanske det optimala. Dvs använd stålet så länge det ger resultat, gå sedan över till att använda brynet ett par gånger. Återgå därefter till stålet och testa om det återställer skärpan.
