Liebruk

Att slipa en lie.
Konsten att slipa en lie hålles för att vara mycket svårt, det anser till och med proffs inom företag som arbetar med att hjälpa folk till rätta med sina skärande verktyg. Att lära sig denna konst på några timmar är omöjligt utan hjälpmedel. Ett sätt på vilket det kan ske handlar nedastående rader.

Fixturer, jiggar eller stöd av något slag är vad som behövs. På Liebruks slipkurs har uppgiften ställts att lära ut denna konst på några timmar, vilket förhoppningsvis inte kommer att bli något större problem. Tricket som gör det möjligt är att den lie vi använder är utformat på ett sätt att lien är sin egen fixtur, på så vis att liebladets rygg används som ett stöd. Genom att liebladet dessutom är jämnbrett, att det inte smalnar av mot spetsen gör att denna teknik kan användas så länge bladet är brukbart.

Vad är det då som är så svårt? Utan stöd handlar det om frihandsslipning, det är sliparens båda händer som måste hålla bladet fixerat i exakt samma vinkel under hela slipningen. Minsta vridning kommer att göra eggen konvex, och brynstålet kommer inte att nå fram till eggen som kommer att ligga i skuggan för dess påverkan. Går vi tillbaka hundra år till den tiden då lien var ett av en gårds viktigaste verktyg och liar tillverkades till och med i Kristinehamn, (bl.a. knackeliar som exporterades till Ryssland.) så är jag ganska säker på att de händer som då fixerade liarna var av helt annat slag än våra små nypor.

Deras tålamod hade kanske också haft en annan skola än vår. Här är två egenskaper som är mycket viktiga för att klara frihandsslipning, starka händer som förmår att fixera utan att mista kravet på följsamhet, och tålamod till en osviklig koncentration på slipningen under de 20-30 minuter det kunde ta.

Men Ljungdahlslien befriar oss som sagt från dessa vedermödor. Vi behöver dessutom inte plåga någon av de yngre att slita vid veven i timma efter timma tack vare eldrivna stenar. Anledningen till att mannen på bilden ser så avslappnad ut är att han också har en “hjälpkärring” , bladet sitter kvar på lien vilket ger ett bra stöd, fungerar som fixtur.

Slipning av liens ovansida.
som under liens använding är vänd uppåt och där liens rygg är synlig. Lien placeras på slipstenen med ovansidan ned enligt bilden. Ryggen vilar bara mot stenen för att ge stöd, trycket och därmed avverkningen koncentreras till egg. Lien måste hela tiden förflyttas i sidled för att en jämn egg skall formas. Slipstenen är dessutom så pass bred att den ger ett gott stöd i liebladets längdrikting. Med rotationsriktningen bort från eggen är risken att liens egg skall hugg fast i stenen obefintlig. Gör inte som på bilden. Med bara en hand på liebladet blir det dålig styrning och litet tryck på bladets egg.

Slipning av liens undersida.
Vid slipning av undersidan av lien går det inte att utnyttja liens rygg som stöd. Det är inte alltid nödvändigt att slipa undersidan, den finner sin form och yta genom brynet och stålets påverkan om den inte är allt får grov och ojämn i strukturen. Men eftersom vi har en metod att slipa lien utan att behöva ha “kardor” som skruvstäd skall vi göra det. Målsättningen med denna slipning är att få en fin ytan. Att få samma obrutna egg-plan som på liens ovansida går inte att ställa på denna metod, med den tid vi har till förfogande.

Undersidans egg kommer dock att bli tillräckligt bra för att brynet eller stålet skall nå den yttersta spetsen av eggen även från denna sida. Eftersom bladet buktar något i båda riktningarn kommer vi att få en cirkelformad anläggning mot stenen vilket gör att stenen inte kommer att ge något stöd i någon riktning. Slipningen är ändå förhållandevis enkel eftersom den går snabbt och bladets vinkel mot stenen här är enklare att ha kontroll på.

Injustering av liebladets lutning mot stenen.
Bilden nedan visar hur liebladets egg skall sluta tätt mot stenen så att slipningen når precis ända ut på eggen utan att äggen slipas tunnare. Når inte “sliprosen” ända ut, justera liebladets lutning. Kontrollera återigen att slipmärket på undersidan når ut till eggkanten utan att göra den tunnare.