Min gr\u00f6na dr\u00f6m.<\/strong><\/span> <\/p>\n Jag skulle ju kunna stanna en dag, sade han mumlande \u2013 ja, och sk\u00e4ra havren. Jag hinner g\u00e5 ned till anl\u00e4gget i morgon.<\/span> Min gr\u00f6na dr\u00f6m.Ur Bernard Nordhs ”Min gr\u00f6na dr\u00f6m” har ett kort stycke fr\u00e5n kapitel 3 av en sl\u00e5tterskildring kopierats. Uppslaget till detta \u00e4r min fabror Stig som hade m\u00e5nga volymer Bernard Nordh i sin boksamling.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-22","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Ur Bernard Nordhs ”Min gr\u00f6na dr\u00f6m” har ett kort stycke fr\u00e5n kapitel 3 av en sl\u00e5tterskildring kopierats. Uppslaget till detta \u00e4r min fabror Stig som hade m\u00e5nga volymer Bernard Nordh i sin boksamling.<\/span><\/p>\n
Bonden talade om att f\u00f6r tillf\u00e4llet var intet arbete i g\u00e5ng vid kraftverksbygget. Femtio man l\u00e5g sjuka. Och ville Birger stanna och f\u00e5 hj\u00e4lp med s\u00e4den, s\u00e5 skulle han f\u00e5 bra betalt.<\/span>
Birger och bonden slipade en lie. Bonden dr\u00f6p av svett, innan lien var vass nog, och stod fl\u00e5sande en halv minut f\u00f6r att f\u00e5 krafter att fors\u00e4tta.<\/span>
Birger gick ensam till havre\u00e5kern. Den l\u00e5g strax bakom uthusen. Han tog av sig hatten och spottade i h\u00e4nderna. Nu skulle han visa J\u00e4mtlandsbonden, att en Uppl\u00e4nning kund h\u00e5lla i lien.<\/span>
Havren stod gul och \u00f6vermogen, och Birger t\u00e4nkte, att det m\u00e5ste vara ganska magert i jorden eller ocks\u00e5 hade nederb\u00f6rden varit ringa. Havrest\u00e5nden var knappt en halv meter h\u00f6ga. Ringa m\u00f6da skulle det kr\u00e4va att sk\u00e4ra av denna \u00e5ker f\u00f6re kv\u00e4llen.<\/span>
Mia kom till havre\u00e5kern, n\u00e4r Birger skurit tv\u00e5 breda slag. Hon sprang mot sk\u00f6rdemannen och stoppade hans arbete.<\/span>
-Inte … inte f\u00e5r ni sk\u00e4ra s\u00e5 h\u00e4r! Fl\u00e4mtade hon.<\/span>
-Va…?<\/span>
Ni sl\u00e5r ur s\u00e4den!<\/span>
Birger f\u00f6rklarade, att just s\u00e5 h\u00e4r skar man s\u00e4d i Uppland, lade upp den i ”rusk” s\u00e5 att det skulle g\u00e5 l\u00e4ttare att binda.<\/span>
-Men s\u00e4den faller ur! Vi m\u00e5ste skynda oss och binda det h\u00e4r, s\u00e5 att inte Ersson kommer och f\u00e5r se, hur ni har betett er.<\/span>
Utan att inv\u00e4nta svar b\u00f6rjade flickan ivrigt binda k\u00e4rvar. Birger morrade och lade ifr\u00e5n sig lien. Sl\u00e5 ur s\u00e4den! Vad var det f\u00f6r tokerier? Eller var det med s\u00e4den som med br\u00f6det \u2013 h\u00f6ll inte att ta i.<\/span>
N\u00e4r liggs\u00e4den l\u00e5g bunden i k\u00e4rvar, fr\u00e5gade Birger, hur han skulle sk\u00e4ra.<\/span>
-Ni skall sl\u00e5 in\u00e5t.<\/span>
-Visa mej.<\/span>
Flickan tog lien, och Birger kunde omedelbart konstatera, att han var henne oerh\u00f6rt \u00f6verl\u00e4gsen. Nog kunde hon mj\u00f6lka och binda s\u00e4d, men inte var hon vuxen att h\u00e5lla i en lie. Han f\u00f6rstod dock vad hon menade. Han skulle sk\u00e4ra havren s\u00e5 att den f\u00f6ll in mot \u00e5kern. Det kunde han naturligtvis g\u00f6ra, hur bakv\u00e4nt det \u00e4n skulle komma att se ut, man han ville sannerligen inte ta upp s\u00e4den. Minst det dubbla arbetet att samla ihop till sk\u00e4rvar, n\u00e4r lien inte hj\u00e4lpte till.<\/span>
Birger b\u00f6rjade att sk\u00e4ra ”in\u00e5t”, men flickan var likv\u00e4l inte n\u00f6jd. Han tog f\u00f6r breda slag. Denna anm\u00e4rkning ans\u00e5g Birger endast var ett utslag av sm\u00e5sinne och h\u00e4rsklyssnad och fortsatte att meja p\u00e5 det kristna s\u00e4tt, som bonden i Tierp hade l\u00e4rt honom \u2013 l\u00e5nga, kraftiga tag, s\u00e5 att det sj\u00f6ng i lien.<\/span>
-Ni sl\u00e5r ur s\u00e4den!<\/span>
Birger protesterade. Kunde hon visa ett enda litet urslaget s\u00e4deskorn?<\/span>
-Ja titta h\u00e4r!<\/span>
Flickan pekade p\u00e5 marken, och till sin f\u00f6rv\u00e5ning s\u00e5g Birger flera havrekorn ligga urtr\u00f6skade. Han torkade n\u00e5gra svettdroppar ur pannan, medan blicken svepte \u00f6ver s\u00e4desf\u00e4ltet. Det h\u00e4r var en konstig s\u00e4d, rena el\u00e4ndet. Han tog det betydligt lugnare, n\u00e4r han \u00e5ter grep lien, och nu kunde han inte garantera, att f\u00e4ltet skulle vara mejat f\u00f6re kv\u00e4llen.<\/span>
Klockan tio gick flickan till g\u00e5rden f\u00f6r att h\u00e4mta kaffe. Birger mejade och trivdes ganska gott. Bondejobb var simpelt, det stod inte att \u00e4ndra, men sv\u00e5rt att s\u00e4ga, var det simpla satt. Sj\u00e4lva jobbet \u2013 att s\u00e5 och sk\u00f6rda, gr\u00e4va diken och sk\u00f6ta kreatur \u2013 nej, det kunde inte kallas simpelt. Det hade man gjort l\u00e5ngt innan man byggde j\u00e4rnv\u00e4gar och kraftverk, och det var absolut lika n\u00f6dv\u00e4ndigt, ty utan f\u00f6da kunde m\u00e4nniskan inte leva. Det simpla kunde m\u00f6jligen ligga i sj\u00e4lva betalningen f\u00f6r arbetet. D\u00e5ligt betalt arbete var lika med simpelt arbete. Det var naturligtvis simpelt att arbeta en hel m\u00e5nad f\u00f6r fyra kilo sm\u00f6r. Upplandsbonden tog femton kronor kilot f\u00f6r sm\u00f6ret.<\/span>
Mia kom med kaffet och avbr\u00f6t Birgers funderingar p\u00e5 det simpla i tillvaron. De satte sig p\u00e5 varsin k\u00e4rve, och flickan tog fram n\u00e5got, som liknade hoprullade uppl\u00e4ndska pannkakor. Men det var inte pannkakor utan tunnbr\u00f6d i ny gestalt. Och br\u00f6det var synnerligen inneh\u00e5llsrikt. I br\u00f6drullen fanns fl\u00e4skbitar och potatis, \u00e4ven skivor av \u00e4gg och ost.<\/span>
Birger l\u00e4t sig inte f\u00f6rbluffas utan \u00e5t med god aptit och b\u00f6rjade k\u00e4nna sig v\u00e4nligt st\u00e4md mot flickan. Han nedl\u00e4t sig till att fr\u00e5ga, hur gammal hon var.<\/span>
Flickan log, och Birger uppt\u00e4ckte att hon hade smilgropar i kinderna.<\/span>
-Gissa<\/span>
-Femnton \u00e5r.<\/span>
Mia blev rasande. Femton… visst inte! Hon skulle fylla sexton i n\u00e4st m\u00e5nad.<\/span>
Birger mejade \u00e5ter havre, och flickan band k\u00e4rvar i sitt anletes svett. I en granng\u00e5rd h\u00f6ll man p\u00e5 att k\u00f6ra in s\u00e4d, men i \u00f6vrigt var det s\u00e5 gott som folktomt p\u00e5 \u00e5krar och f\u00e4lt trots att det var mitt i sk\u00f6rdetiden. Birger greps av \u00f6desst\u00e4mningen. Det var n\u00e4stan som att g\u00e5 och arbeta p\u00e5 stora kyrkog\u00e5rden.<\/span>
-\u00c4r det n\u00e5n, som har d\u00f6tt h\u00e4r i byn? Fr\u00e5gade han pl\u00f6tsligt.<\/span>
-Tre stycken… och ig\u00e5r begravdes tv\u00e5 fr\u00e5n barackerna.<\/span>
-Ersson sa, att det ligger femtio man sjuka vid anl\u00e4gget. Jag skall g\u00e5 dit och s\u00f6ka jobb i morron. Jag k\u00e4nner Stor-Sven. Han \u00e4r bas.<\/span>
-Men t\u00e4nk om du blir smittad.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"