Lien, Kortlien<\/span><\/span><\/strong>
Lien \u00e4r ett redskap som ursprungligen tillh\u00f6rt boskapssk\u00f6tseln. Man anser att den h\u00e4r i norden kommit i bruk redan under tidig j\u00e4rn\u00e5lder. Denna tidsperiod k\u00e4nnetecknas av som redan ovan omtalats av en klimatff\u00f6rs\u00e4mring. Det blev kallare vintrar, kreaturen m\u00e5ste stallas under den kalla \u00e5rstiden och det kr\u00e4vde st\u00f6rre m\u00e4ngd upplagrat foder f\u00f6r deras underh\u00e5ll. Lien kom d\u00e5 v\u00e4l till pass \u2013 den var effektivare \u00e4n sk\u00e4ran.<\/span><\/p>\n

<\/p>\n

Den odlade jordarealen tilltog sm\u00e5ningom i storlek och man fann att lien l\u00e4mpade sig v\u00e4l \u00e4ven f\u00f6r anv\u00e4ndning p\u00e5 de stora \u00e5kerf\u00e4lten d\u00e4r det inte betydde s\u00e5 mycket om spills\u00e4den i n\u00e5gon m\u00e5n \u00f6kades. Kanske hade man \u00e4ven p\u00e5 den tiden g\u00e4ss f\u00f6r tillvaratagande av den. P\u00e5 sm\u00e5bruk, i skogstrakter och p\u00e5 stenbunden mark h\u00f6ll sig emellertid sk\u00e4ran kvar.<\/span><\/p>\n

Kortlien
\u00e4r som namnet anger, ett kortare reskap med kortare skaft och \u00e4ven kortare blad \u00e4n v\u00e5r nutida lie. Den sk\u00f6ttes vanligen med en hand och var ofta \u00e4ven f\u00f6rsedd med ett sk\u00e4rskilt utformat handtag av v\u00e4xlande form. Skaftets l\u00e4ngd till\u00e4t den sk\u00e4rande personen att arbeta i mindre b\u00f6jd, allts\u00e5 bekv\u00e4mare, st\u00e4llning \u00e4n vid anv\u00e4ndande av sk\u00e4ran. Detta medf\u00f6rde emellertid behovet av ett redskap f\u00f6r v\u00e4nstra handen att d\u00e4rmed samla de s\u00e4destr\u00e5n lien i varje hugg skulle avsk\u00e4ra och detta redskap var en liten r\u00e4fsa eller skaftad krok. Linn\u00e9 omtalar en kortlie(”finlide”) fr\u00e5n trakten av Torne med ett tv\u00e5 fot l\u00e5ngt n\u00e5got sv\u00e4ngt skaft vilken emmellertid f\u00f6rdes med b\u00e5da h\u00e4nder. I v\u00e5rt land ha kortliar f\u00f6rekommit, s\u00e4rskilt i Norrbotten i gr\u00e4nstrakterna till finland och Norge, d\u00e4r dylika liar fortfarande \u00e4ro i bruk, samt p\u00e5 Gotland. Kortlien \u00e4r i \u00f6vrigt utbredd \u00f6ver stora delar av Europa. Sl\u00e4ktskapen med sk\u00e4ran antydes d\u00e4rav att kortliarna m\u00e5ngenst\u00e4des i likhet med sk\u00e4rorna ha ett vinkelb\u00f6jt skaft och \u00e4ven \u00e4ndkrycka(hantag).<\/span><\/p>\n

Den vanliga lien<\/span>
Vi \u00e5terv\u00e4nda emellertid till den vanliga lien. Den har i motsats till sk\u00e4ran alltid varit ett typiskt manligt verktyg. Ser man n\u00e5gon g\u00e5ng en lie i en kvinnas h\u00e4nder s\u00e5 kan man vara \u00f6vertygad om att detta beror d\u00e4rp\u00e5 att manlig arbetskraft \u00e5 st\u00e4llet saknas. L\u00f6ien best\u00e5r av blad och skaft, \u00e4ven kallat orv. Bladet \u00e4r lindrigt b\u00e5gformat, spetsen n\u00e5got starkare b\u00f6jd: dess rygg bildar en n\u00e4ra centimetertjock list, h\u00f6jande sig \u00f6ver bladets ovansida. Bladetstjocklek i \u00f6vrigt \u00e4r 1-3 mm. Dess ”l\u00e5r”, delen n\u00e4rmst skjaftet, l\u00f6per ut i en 5 mm tjock basplatta, f\u00e4stet, som avsmalnar mot spetsen och ytterst slutar med en centimeterl\u00e5ng tagg, b\u00f6jd upp\u00e5t i r\u00e4t vinkle mot basplattan, som j\u00e4mte taggen passar in i en motsvarande f\u00f6rdjupning \u00e5 orvets undersida. Med liebladets l\u00e4ngdriktning bildar f\u00e4stet en vinkel av 70-80\u00b0. Ju \u00f6ppnare denna vinkel \u00e4r, desto bredare blir liens sk\u00e4r. F\u00e4stets yta bildar med liebladets yta en 20\u00b0 vinkel vilket g\u00f6r att lien f\u00f6ljer marken. \u00c4r denna vinkle mindre s\u00e5 blir stubben l\u00e4ngre. Bladets fastg\u00f6res vid orvet p\u00e5 det s\u00e4tt att basplattan med en vidja eller ett sn\u00f6re av n\u00e5got slag fastsurras eller ock medelst en med en kil eller en kl\u00e4mskruv f\u00f6rsedd j\u00e4rnbygel fastg\u00f6res vid detta. Liens blad har vanligen en l\u00e4ngd av omkring 80cm. Det har vanligen h\u00e5llits n\u00e5got l\u00e4ngre p\u00e5 sl\u00e4ttlandet. Lieorvets l\u00e4ngd fr\u00e5n spets till \u00f6vre knaggen skall enligt gammal regel vara densamma som avst\u00e5ndet fr\u00e5n marken till mejarens utstr\u00e4ckta arm. F\u00f6r en medelstor man torde det bli ungif\u00e4r 120-130 cm.<\/span><\/p>\n

Lieorvets typer.<\/span>
Under det att liebladets form i v\u00e5rt land icke erbjuder n\u00e5gra avsev\u00e4rda variationer s\u00e5 \u00e4r motsatsen fallet med orvet som f\u00f6retar ett antal olika typer(se fig) Med ledning av dessa typskillnader och deras olika f\u00f6rekomst nu och tidigare har man, liksom ifr\u00e5ga om sk\u00e4rans olika skafttyper, s\u00f6kt komma till klarhet \u00f6ver hur kulturstr\u00f6mningar och kulturens v\u00e4gar g\u00e5tt fram i g\u00e5ngen tid, allt emellertid ting som g\u00e5 utanf\u00f6r denna kortfattade skildring. Ifr\u00e5gavarande typskillnader f\u00f6rsvinna allt mera i m\u00e5n som fabrikstillverkade standardvara blir tillg\u00e4nglig \u00f6verallt \u2013 ett f\u00f6rhj\u00e5llande som g\u00e4ller \u00e4ven i fr\u00e5ga om andra redskap.<\/span><\/p>\n

Lieorvet kan utg\u00f6ras av endast en l\u00e5ng, sl\u00e4t, rak eller n\u00e5got b\u00f6jd tr\u00e4st\u00e5ng, n\u00e5gon g\u00e5ng av ansenlig l\u00e4ngd. Denna enkelskaftade lie \u00e4r s\u00e4llsynt i Sverige. Den vanligste lietypen hos oss har ist\u00e4llet ett orv med tv\u00e5 knaggar(=hantag) p\u00e5 \u00f6versidan, b\u00e5da vinkelb\u00f6jda och med spetsen riktad \u00e5t v\u00e4nster. Fr\u00e5n den fr\u00e4mre, nedre knaggen (f\u00f6r h\u00f6ger hand) \u00e4r orvets nedre del ofta n\u00e5got ned\u00e5triktad men samtidigt sv\u00e4ngd n\u00e5got upp\u00e5t, tydligen f\u00f6r ern\u00e5ende av en b\u00e4ttre st\u00e4llning p\u00e5 liebladet (s\u00e5 att det b\u00e4ttre f\u00f6ljer marken). Vi erinra oss fr\u00e5n v\u00e5r hembygd i nordv\u00e4stra Sk\u00e5ne att det s.k. stj\u00e4rtorvet d\u00e4r f\u00f6r 50 \u00e5r sedan var den g\u00e4ngse typen: orvet hade vid platsen f\u00f6r v\u00e4nstra handens fattning en kraftig bajonettformig forts\u00e4ttning som vid anv\u00e4ndning l\u00e5g ovanp\u00e5 v\u00e4nster arm och den till f\u00f6reg\u00e5ende typen h\u00f6rande \u00f6vre knaggen hade ersatts med ett l\u00e5ngt rakt handtag intappat i orvets v\u00e4nstra yta strax nedanf\u00f6r bajonettkr\u00f6ken. Denna orvtyp skulle eljest mest f\u00f6rekomma i Norrland. Vad \u00f6vriga orvtyper betr\u00e4ffar \u00e4r knaggen f\u00f6r h\u00f6ger handen gemensam f\u00f6r de flesta medan den \u00f6vre \u00e4ndan \u00e4r h\u00f6gst olika utformat: p\u00e5 en del saknas knagg f\u00f6r v\u00e4nstra handen som d\u00e5 f\u00e5r gripa direkt o orvet s.k. enknaggiga orv.<\/span><\/p>\n

Anv\u00e4ndnings\u00e4tt och hj\u00e4lpapparater.<\/span>
Lien anv\u00e4ndes ursprungligen f\u00f6r sl\u00e5tter. Att den tidigt uttr\u00e4ngde sk\u00e4ran vid h\u00f6sk\u00f6rden i nordliga Sverige anses ha berott p\u00e5 den omst\u00e4ndigheten att man d\u00e4r f\u00f6r den rikliga h\u00f6sk\u00f6rden redan tidigt hade v\u00e4njt sig vid att bruka lien. Att lien \u00e4venledes tidigt kom att ers\u00e4tta sk\u00e4ran vid st\u00f6rre jordbruk \u00e4r redan n\u00e4mnt.<\/span><\/p>\n

En sak som h\u00e4rvidlag enligt v\u00e5rt f\u00f6rmenande \u00e4ven kan ha spelat in \u00e4r att den stora kraftbesparingen som anv\u00e4ndandet av lien inneb\u00e4r j\u00e4mf\u00f6rt med anv\u00e4ndandet av sk\u00e4ran. Man har n\u00e4mligen funnit att m\u00e4nniskokroppens statiska f\u00f6rbrukning av muskelkraft i st\u00e5ende st\u00e4llning innebar en \u00f6kning med 12%, i fram\u00e5tb\u00f6jd st\u00e4llning(som anv\u00e4nds vid brukande av sk\u00e4ran) d\u00e4remot 55% i j\u00e4mf\u00f6relse med den statiska kraftf\u00f6rbrukningen dom \u00e4ger rum vid liggande st\u00e4llning om denna s\u00e4ttes = 100% (se fig) Det synes mig ingalunda vara en orimlig tanke att detta f\u00f6rh\u00e5llande spelat en roll s\u00e5v\u00e4l vid sk\u00e4rans utveckling till den vanlig lien vilken ju till\u00e5ter arbete i uppr\u00e4ttst\u00e5ende st\u00e4llning. Man har visserligen inte k\u00e4nt till de anf\u00f6rda procenttalen men man torde ha k\u00e4nt dem i ryggen. Och det har nog str\u00e4ngt taget varit synd om kvinnan.<\/span>
Att en del storgods bibeh\u00e5llit sk\u00e4ran i bruk sedan b\u00f6nderna i trakten redan \u00f6verg\u00e5tt till lien har s\u00e4kerligen haft sin grund d\u00e4ri att arbetsf\u00f6rh\u00e5llandena d\u00e4r medgivit en st\u00f6rre mobilisering p\u00e5 en g\u00e5ng av kvinnlig arbetskraft.<\/span><\/p>\n

M\u00e5ngenst\u00e4des anv\u00e4ndes uttrycket ”hugga” i fr\u00e5ga om s\u00e4ttet att anv\u00e4nda lien. Liens verknings\u00e4tt \u00e4r v\u00e4l snarast en kombination av sk\u00e4rande och huggande. I Norrland ”sk\u00e4r” man sin s\u00e4d \u00e4ven om det sker med lien.<\/span>
Vid mejning, s\u00e4dens avtagande, kan man g\u00e5 tillv\u00e4ga p\u00e5 tv\u00e4nne s\u00e4tt. Man kan dels meja mot, s\u00e5 att den avskurna s\u00e4den faller in mot den kvarst\u00e5ende s\u00e4den; det kallas i Sk\u00e5ne och Halland att ”pj\u00e4tta”. D\u00e5 m\u00e5ste mejaren \u00e5tf\u00f6ljas av en person, vanligen en kvinna, som tager upp denna s\u00e4d och binder den till sk\u00e4rvar vilka l\u00e4gges efter i rad. Denna metod anv\u00e4ndes i regel n\u00e4r det \u00e4r fr\u00e5ga om vinters\u00e4d, r\u00e5g eller vete. Upptagerskan har i allm\u00e4nhet p\u00e5dragna l\u00f6s\u00e4rmar i linne f\u00f6r att skydda armarna och kl\u00e4der mot s\u00e4den och g\u00e4rna \u00e4ven halvvantar. P\u00e5 vissa trakter b\u00e4r hon s\u00e4rsklid sk\u00f6rdedr\u00e4kt.<\/span><\/p>\n

Och ofta anv\u00e4nds av upptagerskan ett hj\u00e4lpredskap, en s.k. upptagskrok av tr\u00e4 (s\u00e4deskrok, bindkrok), vanligen sj\u00e4lvuxen, eller ocks\u00e5 av j\u00e4rn. Dels kan man ocks\u00e5 meja fr\u00e5n s\u00e5 att s\u00e4den faller \u00e5t det fria f\u00e4ltet eller som man s\u00e4ger l\u00e4ggas p\u00e5 sk\u00e5r, p\u00e5 slag eller p\u00e5 str\u00e4ng. S\u00e5 f\u00e5r den vanligen ligga till n\u00e5gon p\u00e5f\u00f6ljande dag d\u00e5 den nekas, d.v.s. med hj\u00e4lp av r\u00e4fsa drages samman i lagom stora h\u00f6gar f\u00f6r att bindas till sk\u00e4rvar. <\/span><\/p>\n

Vid alla dessa arbeten spelar den individuella skickligheten och styrkan en stor roll. Mejaren kan ex. Taga s\u00e5 breda sk\u00e5r resp, s\u00e5 brett (djupt) sk\u00e4r att en person icke f\u00f6rsl\u00e5r att s\u00e5 snabbt ta upp och binda s\u00e4den efter honom att n\u00e4sta mejare kan komma fram \u2013 det f\u00e5r d\u00e5 vara tv\u00e5 upptagerskor. En stor och stark karl kan vid nekning hinna l\u00e5ngt frammom de \u00f6vriga \u2013 var och en har sin sk\u00e5r att sk\u00f6ta om \u00e4 och det kan bli mycket sn\u00e4rjigt f\u00f6r de \u00f6vriga. Ty ingen vill ju vara den s\u00e4mste.<\/span><\/p>\n

Mejerede<\/span>
Vid mejningen f\u00f6rses i regel lien med en hj\u00e4lpapparat f\u00f6r att s\u00e4den skall falla vackert i en j\u00e4mn str\u00e4ng. Denna hj\u00e4lpapparat best\u00e5r i enklaste typ av en vidja som f\u00e4stes p\u00e5 orvets nedre del i form av en b\u00e5ge vars nedre del sitter j\u00e4ms med lien; ibland \u00e4r den helt eller delvis f\u00f6rsedd ett segel av tyg, tr\u00e4 eller n\u00e4ver. Eller ocks\u00e5 \u00e4r det en apparat i form av en gles r\u00e4fsa eller kam med l\u00e5nga pinnar (3-4 stycken, 30-40 cm), vars huvud antingen \u00e4r intappat i orvet eller medelst ett vidf\u00e4st vinkelj\u00e4rn f\u00e4sts i samma bygel som liebladet och fr\u00e5n vars fria \u00e4nde g\u00e5r en st\u00f6djande tr\u00e4b\u00f6ge som f\u00e4stes ett stycke upp i orvets ovansida. Detta hj\u00e4lpredskap anv\u00e4nds mest d\u00e5 man mejar fr\u00e5n och har mycket v\u00e4xlande ben\u00e4mningar p\u00e5 olika orter: mejetyg, mejere, mejespetor, mejhand, fl\u00e4ck, grind, segel, vinge, b\u00e5ge me mera. Det \u00e4r ibland fl\u00e4tat av vidjor. Det kamformiga redskapet tillh\u00f6r mest Sydsverige.<\/span><\/p>\n

Slipverktyg<\/span>
Eggverktyg blir vid anv\u00e4ndning g\u00e4rna sl\u00f6a. S\u00e5 ock lien. Viktigt tillbeh\u00f6r vid mejen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r slipstenen hemma p\u00e5 g\u00e5rden samt hammaren och brynstenen som medf\u00f6ras p\u00e5 f\u00e4ltet j\u00e4mte \u00e4mbar med vatten. Dessa hj\u00e4lpmedel komma tillanv\u00e4ndning n\u00e4r lien blivit sl\u00f6, vilket framf\u00f6rallt intr\u00e4ffar om den kommer i alltf\u00f6r intim ber\u00f6ring med en sten. Den bucklade eggen hamras d\u00e5 f\u00f6rst ut och brynes sedan. Men \u00e4ven av blotta mejandet f\u00f6rlorar lien i sk\u00e4rpa. <\/span><\/p>\n

Detta kan tillf\u00e4lligt avhj\u00e4lpas med stryksp\u00e5net, som vanligen sitter p\u00e5 orvets ena sida instucket i en strop av l\u00e4der. Det \u00e4r en platt tr\u00e4sticka liknande ett kort sv\u00e4rd, c:a halv meter l\u00e5ng och 1-2 cm tjock, p\u00e5 de tv\u00e5 breda ytorna f\u00f6rsedd med en h\u00e5rd bel\u00e4ggning, av ex. Pulveriserad orsten, f\u00e4st medelst ett h\u00e4ftande \u00e4mne s\u00e5som tj\u00e4ra, fett eller t.o.m. Kokt potatis, vilket f\u00f6rst bredes p\u00e5 sp\u00e5net varefter stenpulvret, som mejaren medf\u00f6r i ett f\u00f6rvaringsk\u00e4rl liknande ett kruthorn el. Dyl., strykes p\u00e5 med ex. En pennkniv och ytan gl\u00e4ttas. Man hade ocks\u00e5 p\u00e5 sina h\u00e5ll ett s\u00e4rskilt redskap av j\u00e4rn f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let(en l\u00e5ng tunn j\u00e4rnplatta med ett litet skaft), och m\u00e5ngen flintkniv har upplevt en ren\u00e4ssans i denna anv\u00e4nding.<\/span><\/p>\n

Vid anv\u00e4nding av stryksp\u00e5net st\u00e4ller mejaren lieorvet mellan sina ben med \u00f6vre \u00e4ndan mot marken och liebladet pekande r\u00e4tt fram\u00e5t. Sen fattar han med v\u00e4nstra handen lien \u00f6ver dess rygg i ett stadigt grepp inne vid basen(l\u00e5ret) och stryksp\u00e5net med h\u00f6gra handen i dess handtag samt drager sedan sp\u00e5nets h\u00e5rda yta fram\u00e5t och ned\u00e5t l\u00e4ngs bladets egg, v\u00e4xelvis p\u00e5 b\u00e5da sidor. Dessa r\u00f6relser skola ske mycket snabbt i serie efter varandra.”<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lien, KortlienLien \u00e4r ett redskap som ursprungligen tillh\u00f6rt boskapssk\u00f6tseln. Man anser att den h\u00e4r i norden kommit i bruk redan under tidig j\u00e4rn\u00e5lder. Denna tidsperiod k\u00e4nnetecknas av som redan ovan omtalats av en klimatff\u00f6rs\u00e4mring. Det blev kallare vintrar, kreaturen m\u00e5ste stallas under den kalla \u00e5rstiden och det kr\u00e4vde st\u00f6rre m\u00e4ngd upplagrat foder f\u00f6r deras underh\u00e5ll. […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":24,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-27","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-texter"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/24"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=27"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=27"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}