Ur Anna Karenina<\/strong><\/span>
En av f\u00e5 ink\u00e4nnande och initierade skildringarna av konsten att anv\u00e4nda en lie. Det \u00e4r bara att l\u00e5ta sig dras med i sl\u00e5tterlagets l\u00e5nga arbetsdag tillsammans med sin husbonde.<\/span>
Fr\u00e5n 1976. \u00d6vers\u00e4ttare Sigurd Agrell, Bild Gunnar Brusewitz. Tredje delen.<\/span><\/p>\n

<\/p>\n

4<\/span>
Den personliga angel\u00e4genhet som under samtalet med brodern hade sysselsatt Levins tankar var denna. F\u00f6rra \u00e5ret d\u00e5 Levin en g\u00e5ng hade ridit ut till sl\u00e5tterabetet och blivit uppbragt p\u00e5 sin r\u00e4ttare, hade han tillgripit ett lugnande medel -han hade tagit lien fr\u00e5n en av b\u00f6nderna och sj\u00e4lv b\u00f6rjat meja gr\u00e4set.<\/span><\/p>\n

Detta arbete hade han tyckt s\u00e5 mycket om att han sedan dess \u00e5tskilliga g\u00e5nger hade deltagit i h\u00f6b\u00e4rgning. Hela \u00e4ngen framf\u00f6r boningshuset hade han sj\u00e4lv mejat av, och detta \u00e5r hade han vid v\u00e5rens b\u00f6rjan planerat att han under sommaren skulle delta i b\u00f6ndernas sl\u00e5tterarbete hela dagar i str\u00e4ck. D\u00e5 s\u00e5 brodern kom hade han b\u00f6rjat tveka om han skulle g\u00f6ra det heller inte. Han ville inte g\u00e4rna l\u00e4mna brodern ensam hela dagarna och dessutom var han r\u00e4dd f\u00f6r att g\u00f6ra sig l\u00f6jlig. Men d\u00e5 han vandrade fram \u00f6ver \u00e4ngen och mindes sina intryck av sl\u00e5tterarbetet, hade han n\u00e4stan best\u00e4mt sig: han skulle vara med sj\u00e4lv. Och vid den upphetsande dispyten med brodern kom han \u00e5ter att t\u00e4nka p\u00e5 sin f\u00f6resats.<\/span>
Jag beh\u00f6ver kroppsr\u00f6relse, annars blir min karakt\u00e4r rent f\u00f6rd\u00e4rvad, t\u00e4nkte han och besl\u00f6t att han skulle vara med och b\u00e4rga h\u00f6et, hur tafatt han \u00e4n kunde komma att k\u00e4nna sig inf\u00f6r sin bror och sitt arbetsfolk.<\/span>
P\u00e5 kv\u00e4llen gick, Levin in p\u00e5 kontoret och gav order om hur de f\u00f6rest\u00e5ende arbetena skulle f\u00f6rdelas och sade att man skulle skicka bud ut till olika byar och kalla sl\u00e5tterarbetare f\u00f6r morgondagen f\u00f6r att sl\u00e5 Kallinov\u00e4ngen , den st\u00f6rsta och b\u00e4sta av gr\u00e4smarkerna.<\/span>
-Och s\u00e5 kan ni ge min lie till Tit som skall slipa den och l\u00e4mna den tillbaka imorgon. Det kan h\u00e4nda att jag sj\u00e4lv ocks\u00e5 kommer att vara med om arbetet, sade han och f\u00f6rs\u00f6kte inte verka f\u00f6rl\u00e4gen.<\/span>
R\u00e4ttaren log och svarade<\/span>
-Jaha, jaha.<\/span><\/p>\n

Vid kv\u00e4llsteet l\u00e4t Levin \u00e4ven sin bror veta det.<\/span>
-Det ser ut som om v\u00e4dret skulle h\u00e5lla sig, sade han. Imorgon b\u00f6rjar jag sl\u00e5.<\/span>
-Det \u00e4r ett arbete jag tycker mycket om, sade Sergej Ivanovitj.<\/span>
-Jag \u00e4r \u00f6verf\u00f6rtjust i det. Jag har ibland varit med om b\u00f6ndernas sl\u00e5tterarbete och imorgon t\u00e4nker jag g\u00e5 och sl\u00e5 hela dagen.<\/span>
Sergej Ivanovitj lyfte nyfiket p\u00e5 huvudet och s\u00e5g p\u00e5 brodern.<\/span>
-Hur d\u00e5? Tillsammans med b\u00f6nderna? Hela dagen?<\/span>
-Ja det \u00e4r mycket trevligt sa Levin.<\/span><\/p>\n

-Som kropps\u00f6vning betraktat \u00e4r det ju h\u00e4rligt, men du kan nog inte h\u00e5lla ut hela arbetstiden, sade Sergej Ivanovitj utan n\u00e5gon som helst f\u00f6rsm\u00e4dlighet i tonen.<\/span>
-Jag har redan f\u00f6rs\u00f6kt. I b\u00f6rjan \u00e4r det besv\u00e4rligt, men man v\u00e4njer sig.<\/span>
Jag tror inte jag kommer att bli tr\u00f6tt…<\/span>
-Jas\u00e5, du! Men s\u00e4g mig, hur tror du att b\u00f6nderna kommer att ta det?<\/span>
De ler nog i mjugg \u00e5t att husbonden \u00e5b\u00e4kar sig.<\/span>
-Nej, det tror jag inte. Men det \u00e4r ett s\u00e5dant p\u00e5 en g\u00e5ng muntert och tungt arbete att man inte f\u00e5r tid att t\u00e4nka p\u00e5 den saken.<\/span>
Men hur t\u00e4nker du \u00e4ta middag i s\u00e4llskap med dem? Man kan inte g\u00e4rna skicka en butelj Lafitte till dig och en stekt kalkon.<\/span>
-Nej under deras matrast kommer jag att g\u00e5 hem under en kort stund.<\/span>
N\u00e4st morgon steg Konstantin Levin upp tidigare \u00e4n vanligt, men \u00e5tskilliga angel\u00e4genheter f\u00f6rdr\u00f6jde honom och d\u00e5 han kom ut till sl\u00e5tterplatsen h\u00f6ll de andra redan p\u00e5 med sin andra str\u00e4cka.<\/span>
Redan p\u00e5 avst\u00e5nd kunde han fr\u00e5n en h\u00f6jd nedanf\u00f6r sig se den avmejade delen av \u00e4ngen som l\u00e5g i skugga d\u00e4r bland gr\u00e5gr\u00f6na h\u00f6volmar l\u00e5ngrockar l\u00e5g i svarta h\u00f6gar. Dem hade sl\u00e5tterarbetarna kastat av sig p\u00e5 den del av \u00e4ngen som de f\u00f6rst hade b\u00f6rjat sl\u00e5.<\/span>
Ju n\u00e4rmare han kom desto tydligare kunde han urskilja sina b\u00f6nder som gick fram i en l\u00e5ng rad och i n\u00e5got olika takt sv\u00e4ngde sina liar. N\u00e5gra hade rockarna p\u00e5 och n\u00e5gra var kl\u00e4dda i skjorta och byxor. Han kunde r\u00e4kna till fyrtiotv\u00e5 man.<\/span>
De r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt fram\u00e5t p\u00e5 den oj\u00e4mna \u00e4ngsluttningen ned mot en gammal f\u00f6rd\u00e4mning. Levin k\u00e4nde igen en del av de sina. D\u00e4r var gubben Jermil, som i en ovanligt l\u00e5ng vit skjorta nedhukad sv\u00e4ngde sin lie. D\u00e4r var den unge duktige Vasjka som tidigare varit i tj\u00e4nst hos Levin som kusk. Varje slag gjorde han med kraftig sving. D\u00e4r var Tit, Levins l\u00e4rofader i konsten att f\u00f6ra lien, en liten mager gubbe. Med ob\u00f6jd rygg gick han fram lite f\u00f6re de andra, slog med breda tag och sv\u00e4ngde sin lie som p\u00e5 lek.<\/span>
Levin steg av h\u00e4sten, och sedan han bundit den vid v\u00e4gkanten gick han bort till Tit som kom och r\u00e4ckte honom en andra lie som han haft st\u00e5ende vid en buske.<\/span>
-Den \u00e4r f\u00e4rdig patron. Skarp som en rakkniv, den sk\u00e4r som av sig sj\u00e4lv, sade Tit och tog med ett brett leende av sig m\u00f6ssan och r\u00e4ckte sin husbonde lien.<\/span>
Levin tog lien och provade den. Efter att ha blivit klar med sin str\u00e4cka kom sl\u00e5tterkarlarna den ena efter den andre muntra och svettiga upp p\u00e5 v\u00e4gen och h\u00e4lsade leende p\u00e5 husbonden. Alla tittade p\u00e5 honom men ingen sa n\u00e5got, tills en storv\u00e4xt gubbe i f\u00e5rskinnstr\u00f6ja med ett rynkigt sl\u00e4trakat ansikte kom upp p\u00e5 v\u00e4gen och v\u00e4nde till Levin sade:<\/span><\/p>\n

-Ja, patron, har en tatt fan i b\u00e5ten, f\u00e5r en ro honom i land! Och Levin h\u00f6rde ett d\u00e4mpat skratt bland sk\u00f6rdefolket.<\/span>
-Jag skall f\u00f6rs\u00f6ka att inte bli efter, sade han och st\u00e4llde sig bakom Tit och v\u00e4ntade p\u00e5 att arbetet \u00e5ter skulle b\u00f6rja.<\/span>
-Vi f\u00e5r se sade gubben.<\/span><\/p>\n

Tit lagade s\u00e5 att det blev en plats ledig brevid honom, och Levin f\u00f6ljde Tit \u00e5t. Gr\u00e4set som skulle sl\u00e5s var l\u00e5gt och v\u00e4xte l\u00e4ngs v\u00e4gkanten. Levin som p\u00e5 l\u00e4nge inte hanterat en lie och var besv\u00e4rad av alla blickar han k\u00e4nde riktade mot sig slog till en b\u00f6rjan r\u00e4tt illa, fast han sv\u00e4ngde lien med kraftiga tag. Bakom sig h\u00f6rde han r\u00f6ster:<\/span><\/p>\n

-Han har fel grepp om lien, handen \u00e4r f\u00f6r h\u00f6gt upp. Se s\u00e5 han f\u00e5r huka sig, sa n\u00e5gon.<\/span>
-Han borde ta i b\u00e4ttre med \u00f6vre delen av eggen, sade en annan.<\/span>
-\u00c5 nej, det g\u00e5r inte illa, den sk\u00e4r ju bra, inf\u00f6ll den storv\u00e4xte gubben. Se hur han g\u00e5r p\u00e5.. G\u00f6r man f\u00f6r vida slag blir man tr\u00f6tt… Men en husbonde m\u00e5ste ligga i \u2013 han arbetar ju f\u00f6r sig sj\u00e4lv! Men vad han l\u00e4mnar mycket oskuret efter sig. F\u00f6r s\u00e5dant har en annan f\u00e5tt sina sl\u00e4ngar.<\/span>
Gr\u00e4set b\u00f6rjade nu bli mjukare och Levin gick tyst fram vid Tits sida och anstr\u00e4ngde sig att sl\u00e5 s\u00e5 bra som m\u00f6jligt. Han h\u00f6rde p\u00e5 vad som pratades utan att bry sig om att svar n\u00e5got. Man hade kommit ungef\u00e4r hundra steg fram\u00e5t. Tit gick bara p\u00e5 utan att hejda sig f\u00f6r ett enda \u00f6gonblick och utan att visa n\u00e5got som helst sp\u00e5r av tr\u00f6tthet. Men Levin b\u00f6rjade bli r\u00e4dd f\u00f6r att han inte skulle orka med, s\u00e5 tr\u00f6tt k\u00e4nde han sig. Han k\u00e4nde att han nu slog med uppbjudande av sina sista krafter och var besluten att be Tit g\u00f6ra ett uppeh\u00e5ll. Men i detsamma stannade Tit sj\u00e4lvmant, b\u00f6jde sig ned och tog upp en gr\u00e4stapp, torkade av lien och b\u00f6rjade bryna den. Levin str\u00e4ckte p\u00e5 sig och s\u00e5g sig omkring medan han putsade ut. Bakom honom gick en bonde som tydligen ocks\u00e5 hade blivit tr\u00f6tt, f\u00f6r han h\u00f6ll genast upp, stannade innan han hunit upp Levin och b\u00f6rjade bryna sin lie. Tit brynte b\u00e5de sin och Levins lie och s\u00e5 fortsatte de.<\/span>
De gick vidare p\u00e5 samma s\u00e4tt. Tit gick fram\u00e5t och slog i ett str\u00e4ck utan uppeh\u00e5ll och utan tecken till tr\u00f6tthet. Levin f\u00f6ljde med och anstr\u00e4ngde sig att inte bli efter, men han k\u00e4nde sig allt tr\u00f6ttare och tr\u00f6ttare, tills det kom en stund d\u00e5 han k\u00e4nde att krafterna h\u00f6ll p\u00e5 att ta slut, men just d\u00e5 stannade Tit f\u00f6r att bryna sin lie.<\/span>
S\u00e5 gick f\u00f6rsta omg\u00e5ngen Den l\u00e5nga str\u00e4ckan hade varit mycket tr\u00f6ttsam f\u00f6r Levin. Men d\u00e5 man var f\u00e4rdig med streckan och Tit med lien kastad \u00f6ver axeln med s\u00e4vlig steg gick tillbaka i de sp\u00e5 hans klackar hade l\u00e4mnat i den mark d\u00e4r de nyss g\u00e5tt fram och Levin gjorde honom s\u00e4llskap l\u00e4ngs den f\u00e5ra han hade slagit, hade han en h\u00e4rlig k\u00e4nsla trots att svetten lackade nedf\u00f6r hans ansikte och droppade fr\u00e5n n\u00e4sa och hela ryggen var s\u00e5 bl\u00f6t som om den hade doppats i vatten. Han var s\u00e4rsklit glad \u00f6ver att han visste att han kunde h\u00e5lla ut.<\/span>
Levins tillfredst\u00e4llelse grumlades bara av att hans strecka just inte var vidare bra slagen. Jag skall intes sv\u00e4ngs fullt s\u00e5 mycket med armarna utan l\u00e4gga in mer kraft med \u00f6verkroppen, t\u00e4nkte han och j\u00e4mf\u00f6rde Tits regelr\u00e4tt avmejade str\u00e4cka med sin egen som l\u00e5g d\u00e4r oj\u00e4mn och hackig.<\/span>
D\u00e5 de gick f\u00f6rst str\u00e4ckan som var mycket l\u00e5ng, hade Tit efter vad Levin kunde m\u00e4rka g\u00e5tt p\u00e5 s\u00e4rskilt hastigt. Troligen f\u00f6r att han hade lust att s\u00e4tta husbonden p\u00e5 prov. De f\u00f6ljande str\u00e4ckorna var det l\u00e4ttare, men Levin m\u00e5ste i alla fall sp\u00e4nna alla sin krafter f\u00f6r att h\u00e5lla samma fart som b\u00f6nderna.<\/span>
Han t\u00e4nkte ingenting, hade ingen annan \u00f6nskan \u00e4n att slippa bli efter bondkarlarna och att kunna utf\u00f6ra sitt arbete s\u00e5 bra som m\u00f6jligt. Han h\u00f6rde bara liarnas vinande och s\u00e5g framf\u00f6r sig Tits raka gestalt som st\u00e4ndigt flyttade sig vidare. Halvkretsen som hans egen lie gjorde, gr\u00e4set med blommande toppar som l\u00e5ngsamt b\u00f6ljande b\u00f6jde sig f\u00f6r den sk\u00e4rande eggen, och l\u00e5ngt framf\u00f6r sig skymtade han slutet av str\u00e4ckan d\u00e4r vilostunden v\u00e4ntade.<\/span>
Utan att f\u00f6rst\u00e5 vad det var och varifr\u00e5n det kom, k\u00e4nde han pl\u00f6tsligt mitt i arbetet en angen\u00e4m kyla p\u00e5 sina svettiga skuldror. D\u00e5 han stannade f\u00f6r att bryna lien s\u00e5g han upp mot himlen. Ett tungt, l\u00e5gt moln hade kommit dragande f\u00f6rbi och ett fint duggregn f\u00f6ll. N\u00e5gra av b\u00f6nderna gick bort till sina rockar och drog p\u00e5 sig dem, andra gjorde som Levin, ryckte muntert p\u00e5 axlarna \u00e5t den angen\u00e4ma uppfriskningen.<\/span>
I str\u00e5k efter str\u00e5k f\u00f6ll \u00e4ngens gr\u00e4s. Man fick sl\u00e5 st\u00e4llen med h\u00f6gt och med l\u00e5gt gr\u00e4s, bitar d\u00e4r gr\u00e4set var d\u00e5ligt och andra d\u00e4r det var bra. Levin f\u00f6rlorade allt begrepp om tid och visste verkligen inte om det var sent eller tidigt p\u00e5 dagen. I hans arbetsf\u00f6rm\u00e5ga b\u00f6rjade det nu intr\u00e4da en f\u00f6r\u00e4ndrings som beredde honom en stor njutning. Mitt under m\u00f6dan kom det \u00f6ver honom en k\u00e4nsla som gjorde att han gl\u00f6mde bort vad han hade f\u00f6r h\u00e4nder, en egendomlig k\u00e4nsla av l\u00e4tthet, och vid dessa tillf\u00e4llen blev hans str\u00e4cka n\u00e4stan lika fint och j\u00e4mt slagen som Tits. Men s\u00e5 fort han t\u00e4nkte p\u00e5 vad han gjorde och b\u00f6rjade anstr\u00e4nga sig att g\u00f6ra sin sak \u00e4nnu b\u00e4ttre, k\u00e4nde han genast arbetet tynga sig och gr\u00e4set bli illa avmejat.<\/span>
\u00c5ter hade han slagit en str\u00e4cka och stod reda att b\u00f6rja med en ny, d\u00e5 han s\u00e5g Tit sluta arbeta och g\u00e5 bort till gubben och tyst s\u00e4ga n\u00e5got till honom. B\u00e5da tittade upp mot solen. Vad kan de tala om och varf\u00f6r slutar de med att sl\u00e5? T\u00e4nkte Levin som inte kunde gissa att b\u00f6nderna nu utan uppeh\u00e5ll varit i farten med sl\u00e5tterarbetet inte mindre \u00e4n fyra timmar och att det var tid f\u00f6r dem att \u00e4ta sin frukost.<\/span>
-Vi skall \u00e4ta frukost patron, sade gubben.<\/span><\/p>\n

-\u00c4r det redan s\u00e5 dags. N\u00e5, \u00e4t frukost d\u00e5.<\/span>
Levin l\u00e4mnade sin lie till Tit och i s\u00e4llskap med b\u00f6nderna som gick bort till sina rockar efter br\u00f6d, vandrade han \u00f6ver den av regnet l\u00e4tt fuktade l\u00e5nga str\u00e4ckan av slaget gr\u00e4s bort till sin h\u00e4st. F\u00f6rst h\u00e4r t\u00e4nkte han p\u00e5 att han missr\u00e4knat sig p\u00e5 v\u00e4dret och att regnet h\u00f6ll p\u00e5 att bl\u00f6ta ner hans h\u00f6.<\/span>
-H\u00f6et tar skada, sade han.<\/span>
-Nej d\u00e5 patron, man sl\u00e5r n\u00e4r det regnar och b\u00e4rgar i sol! Sade gubben.<\/span>
Levin l\u00f6sgjorde h\u00e4sten och red hem f\u00f6r att dricka kaffe.<\/span>
Sergej Ivanovitj hade just stigit upp. S\u00e5 fort Levin hade druckit kaffe gav han sig av tillbaka till sl\u00e5ttern, innan Sergej Ivanovitj hunnit kl\u00e4 sig och visa sig i matsalen.<\/span><\/p>\n

5<\/span><\/p>\n

Efter frukosten fick Levin inte sin f\u00f6rra plats i sl\u00e5tterkalarnas kedja, utan r\u00e5kade in mellan den spjuveraktige gubben som bj\u00f6d honom ta plats bredvid sig och en bondpojke som hade gift sig f\u00f6reg\u00e5ende h\u00f6st och nu f\u00f6r f\u00f6rst g\u00e5ngen var ute som h\u00f6b\u00e4rgare.<\/span>
Gubben gick rak ock s\u00e4ker f\u00f6re med l\u00e5nga och avm\u00e4tta steg och r\u00f6rde sig s\u00e5 ledigt som om det inte var fr\u00e5ga om n\u00e5got annat \u00e4n att g\u00e5 som vanligt och sv\u00e4nga med armarna. Han gick som p\u00e5 lek alldeles som om inte han sj\u00e4lv utan den skarpa lien ensam h\u00f6gg in p\u00e5 det saftiga gr\u00e4set.<\/span>
Strax bakom Levin gick den unge Misjka. Hans v\u00e4nliga unga ansikte som var inramat i ett pannband av fl\u00e4tat gr\u00e4s uttryckte sp\u00e4nd anstr\u00e4ngning, men s\u00e5 fort n\u00e5gon s\u00e5g p\u00e5 honom drog ett leende \u00f6ver det. Han skulle tydligen hellre mista livet \u00e4n att erk\u00e4nna att han hade det besv\u00e4rligt.<\/span>
Levin vandrade fram mellan dessa b\u00e5da. Fast det var mitt i f\u00f6rmiddagshettan, tycktes honom sl\u00e5tterarbetet inte sv\u00e5rt som i b\u00f6rjan. Svetten som lackade av honom sk\u00e4nkte en k\u00e4nsla av kyla, och solen som stekande br\u00e4nde p\u00e5 ryggen, huvudet och de blottade underarmarna bidrog till att stegra styrkan och segheten i hans arbete, och allt oftare kom dessa stunder av medvetsl\u00f6s ro d\u00e5 han kunde l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 det han gjorde. Lien skar som av sig sj\u00e4lv. Det var lyckliga minuter. \u00c4nnu h\u00e4rligare var det d\u00e5 han kom fram till floden dit varje avmejad strecka ledde ned, och gubben med en stor fuktig gr\u00e4stapp torkade av sin lie och sedan doppade st\u00e5let i det friska str\u00f6mdraget, varefter han fyllde sin brynstensdosa med vatten och bj\u00f6d Levin att ta en klunk.<\/span>
-N\u00e5, det \u00e4r mitt dricka. Det \u00e4r bra, va? Sade han och plirade mot husbonden.<\/span>
Och Levin hade verkligen aldrig l\u00e4skat sig med en dryck s\u00e5 h\u00e4rlig som detta ljumma vatten upplandat med simmande gr\u00f6nt och med en egendomlig rostig smak fr\u00e5n brynstensdosans bleck. Ockh omedelbart efter detta fick han ta sig en h\u00e4rlig sakta promenad med handen vilande p\u00e5 lien, kunde i ro torka svetten fr\u00e5n ansiktet och andas ut med fulla lungor, medan han betraktade den l\u00e5nga raden av sl\u00e5tterkarlar och gav akt p\u00e5 allt som tilldrog sig runt omkring honom, i skogen och p\u00e5 \u00e4ngen.<\/span>
Sv\u00e5rt blev arbetet bara d\u00e5 man var tvungen att ibland inst\u00e4lla denna r\u00f6relse som blivit omedveten och t\u00e4nka sig f\u00f6r, d\u00e5 man skulle meja av n\u00e5got slingrigt ogr\u00e4s eller ge sig i kast med en st\u00f6rre tuva.<\/span>
Gubben gjorde detta med l\u00e4tthet. Kom han till en upph\u00f6jning i marken \u00e4ndrade han liens r\u00f6relse och slog med sm\u00e5 korta slag tuvan fr\u00e5n b\u00e4gge sidor, \u00e4n med spetsen och \u00e4n med \u00f6vre delen av eggen. Och medan han gjorde detta hade han blicken \u00f6ppen f\u00f6r allt som kom i hans v\u00e4g. \u00c4n plockade han ett b\u00e4r och \u00e5t upp det eller bj\u00f6d det \u00e5t Levin, \u00e4n sl\u00e4ngde han med liespetsen undan en murken gren, \u00e4n tittade han p\u00e5 ett vaktelbo ur vilket honan flugit upp rakt framf\u00f6r lien, \u00e4n f\u00e5ngade han en ormsl\u00e5 som r\u00e5kat komma i n\u00e4rheten av honom, lyfte upp den spetsad p\u00e5 lien som p\u00e5 en gaffel, visade den f\u00f6r Levin och kastade undan den.<\/span>
Men b\u00e5de f\u00f6r Levin och f\u00f6r ynglingen som f\u00f6ljde efter, var dessa \u00e4ndringar i r\u00f6relser till stort besv\u00e4r. D\u00e5 de kommit in i en viss energiskt fortsatt r\u00f6relse var de s\u00e5 ivrigt i farten med arbetet att de inte kunde \u00e4ndra armarnas sv\u00e4ngning och samtidigt ge akt p\u00e5 vad som kom i deras v\u00e4g.<\/span>
Levin m\u00e4rkte inte hur tiden fl\u00f6g fram. Om n\u00e5gon hade fr\u00e5gat honom hur l\u00e4nge sl\u00e5tterarbetet hade h\u00e5llit p\u00e5, skulle han ha sagt att det hade varat s\u00e5d\u00e4r en halvtimme, men det led redan mot middagstiden, D\u00e5 man skulle b\u00f6rja p\u00e5 en ny str\u00e4cka, gjorde gubben Levin uppm\u00e4rksamm p\u00e5 end del gossar och flickor som \u00e4nnu knappt synliga fr\u00e5n olika h\u00e5ll i det gr\u00f6na gr\u00e4set eller p\u00e5 landsv\u00e4gen kom g\u00e5ende fram mot sl\u00e5tterfolket med h\u00e4nderna nedtyngda av br\u00f6dknyten och kvasskrus, tillproppade med tygtrasor.<\/span>
-Se, nu kommer sm\u00e5krypet! Sade gubben och pekade bort mot barnen och skuggande med h\u00e4nderna s\u00e5g han mot solen.<\/span><\/p>\n

Man slog ytterligare tv\u00e5 str\u00e4ckor. Gubben stannade.<\/span>
Nej, patron, nu f\u00e5r vi allt \u00e4ta middag! Sade han i best\u00e4md ton. Sl\u00e5tterkarlarna gick ner till floden och tv\u00e4rs \u00f6ver de nyslagna h\u00f6str\u00e4ngarna bort till sina rockar, bredvid vilka barnen som kommit med deras middagsmat satt och v\u00e4ntade p\u00e5 dem. B\u00f6nderna samlade sig i grupper, de som var l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n bredvid sin vagn och de \u00f6vriga vid sidan av en videbuske som blivit \u00f6verh\u00f6ljd av uppkastat h\u00f6.<\/span>
Levin satte sig ned hos dem. Han hade inte lust att g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n.<\/span>
All k\u00e4nsla av tv\u00e5ng i husbondens n\u00e4rvaro hade f\u00f6rsvunnit. B\u00f6nderna gjorde sig klara att \u00e4ta middag. N\u00e5gra tv\u00e4ttade sig medan sm\u00e5barnen badade i floden, andra s\u00e5g ut liggplatser \u00e5t sig f\u00f6r att vila under rasten., \u00f6ppnade br\u00f6dknytena och tog propparna ur kvasskrusen. Gubben smulade br\u00f6d i en spilkum, st\u00f6tte ytterligare s\u00f6nder det med skedskaftet, h\u00e4llde p\u00e5 vatten ur brynstensdosen, skar upp en del br\u00f6dskivor till och str\u00f6dde salt p\u00e5 dem och b\u00f6rjade bedja v\u00e4nd mot \u00f6ster.<\/span><\/p>\n

-N\u00e5, herrn, smaka p\u00e5 min br\u00f6dv\u00e4lling, sade han och satte sig p\u00e5 huk framf\u00f6r spilkummen.<\/span>
Br\u00f6dv\u00e4llingen smakade s\u00e5 bra att Levin inte hade lust att fara hem och \u00e4ta middag. Han \u00e5t sin middag tillsammans med gubben och kom i ivrigt samspr\u00e5k med honom om hans hemmasysslor som ha visade livligt intresse f\u00f6r, och han l\u00e4t gubben ta del av sina egna g\u00f6rom\u00e5l och de f\u00f6rh\u00e5llande hemma hos Levin som kunde intressera denne. Han k\u00e4nde sig n\u00e4rmare honom \u00e4n sin egen bror och m\u00e5ste ofrivilligt le \u00e5t sin \u00f6mhetsk\u00e4nsla f\u00f6r denna m\u00e4nniska. D\u00e5 gubben stigit upp, bett en b\u00f6n och lagt sig under en buske med ett gr\u00e4sknippe som huvudkudde, gjorde Levin likadant och trots de efterh\u00e4ngsna flugorna och skalbaggarna som surrade i solskenet och allt emellan\u00e5t kittlade hans svettiga ansikte och lemmar, somnade han snart och vaknade f\u00f6rst d\u00e5 solen kommit p\u00e5 andra sidan om busken och b\u00f6rjade n\u00e5 honom. Gubben hade redan varit vaken en l\u00e5ng stund och satte och brynte liarna \u00e5t de unga arbetarna.<\/span>
Levin s\u00e5g sig omkring och kunde inte k\u00e4nna igen platsen, s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrat var allting. Ett stort stycke av \u00e4ngen l\u00e5g helt avmejat och glittrade i en egendomlig ny glans med aftonsolens str\u00e5lar fallande \u00f6ver redan starkt doftande h\u00f6volmar. B\u00e5de buskarna nere vid floden kring vilka gr\u00e4set kommit bort, och floden sj\u00e4lv som f\u00f6rut varit undanskymd men nu st\u00e5lblank s\u00e5gs slingra sig fram, och folket som r\u00f6rde sig omkring eller h\u00f6ll p\u00e5 att resa sig fr\u00e5n sina viloplatser, och den brant uppstigande kanten av det \u00e4nnu or\u00f6rda gr\u00e4set och n\u00e5gra h\u00f6kar som kretsade \u00f6ver den nyslagna \u00e4ngsmarken \u2013 allt verkade fullst\u00e4ndigt nytt. D\u00e5 Levin hade klarat tankarna, b\u00f6rjade han f\u00f6rs\u00f6ka ber\u00e4kna hur mycket han redan hade slagit och hur mycket man skulle kunna hinna med ytterligare i dag.<\/span>
Det hade arbetats undan ovanligt mycket f\u00f6r att vara utf\u00f6rt av fyrtiotv\u00e5 man. Hela den stora \u00e4ngen som f\u00f6rr i tiden skulle ha kr\u00e4vt trettio liars arbete under tv\u00e5 dagar var nu s\u00e5 gott som avmejade. Bara h\u00f6rnen d\u00e4r endast korta str\u00e4ckor kunde sl\u00e5s var kvar. Men Levin vill sl\u00e5 s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt av gr\u00e4set denna dag, och det retade honom att solen redan stod s\u00e5 l\u00e5gt. Han k\u00e4nde inge som helst tr\u00f6tthet. Han vill bara ta fatt igen s\u00e5 fort som m\u00f6jligt och f\u00e5 s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt gjort.<\/span>
-N\u00e4, tror du vi hinner med Masjkas kulle ocks\u00e5? Sade han till gubben.<\/span>
-Om gud s\u00e5 vill, men solen st\u00e5r inte h\u00f6gt. Det blir v\u00e4l lite br\u00e4nnvin \u00e5t pojkarna?<\/span><\/p>\n

Vid n\u00e4sta m\u00e5ltidsrast d\u00e5 man \u00e5ter hade satt sig ned och r\u00f6karna tagit fram sina pipor, meddelade gubben karlarna att ”Masjkas kulle kan vi sl\u00e5 \u2013 d\u00e5 vankas det br\u00e4nnvin”.<\/span><\/p>\n

-Ja, varf\u00f6r inte sl\u00e5! Tit! Det ska g\u00e5 undan! Maten springer inte ifr\u00e5n oss \u2013 den kan vi \u00e4ta ikv\u00e4ll! L\u00f6d det i korus, och sl\u00e5tterkarlarna gick mumsande p\u00e5 resterna av sina br\u00f6dkanter \u00e5ter i arbete.<\/span><\/p>\n

-P\u00e5’t igen pojkar! Ropade Tit och n\u00e4stan sprang framf\u00f6r de andra.<\/span>
-Det ska g\u00e5 undan! H\u00f6rdes det fr\u00e5n den l\u00e5nge gubben som skyndade efter och ledigt hann ifatt honom. Nu sl\u00e5r jag, se upp!<\/span>
Och unga och gamla sv\u00e4ngde liarna som om det g\u00e4llde att kappas. Men hur br\u00e5tt de \u00e4n hade, skadade de \u00e4nd\u00e5 inte gr\u00e4set, och h\u00f6str\u00e4ngarna radade upp sig lika fint och ordentligt som f\u00f6rut. Inom fem minuter var ocks\u00e5 h\u00f6rngr\u00e4set avmejat. N\u00e4r de bakersta sl\u00e5tterkarlarna slog sin sista rad, t\u00e5gade redan de fr\u00e4mre med rockarna avh\u00e4ngd p\u00e5 axeln \u00f6ver v\u00e4gen bort till Masjkas kulle.<\/span>
Solen stod redan i tr\u00e4dtopparna d\u00e5 slotterfolket med klirrande brynstensdosor drog in p\u00e5 den skogsomgivna sluttningen som kallades Masjkas kull. Mitt i en s\u00e4nka stod gr\u00e4set fint och mjukt, fast p\u00e5 sina st\u00e4llen uppblandat med kardborrar och l\u00e4ngs skogskanten h\u00e4r och d\u00e4r instr\u00f6tt med styvmorsvioler.<\/span>
Efter en kort r\u00e5dpl\u00e4gning om man skulle sl\u00e5 i rader tv\u00e4rs \u00f6ver eller p\u00e5 l\u00e4ngden steg Prochor Jermilin, en v\u00e4ldig svartmuskig man, en av de mera k\u00e4nda sl\u00e5tterarbetarna, fram och b\u00f6rjade som f\u00f6rste man i raden. Han gick fram en str\u00e4cka och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka och b\u00f6rjade p\u00e5 nytt och alla grep sig an med att arbeta i takt med honom ned\u00e5t l\u00e4ngs dals\u00e4nkan och s\u00e5 upp\u00e5t \u00e4nda fram till skogsbrynet. Solen gick ned bakom tr\u00e4den. Daggen b\u00f6rjade redan falla. Bara uppe p\u00e5 sj\u00e4lva kullen gick man \u00e4nnu i solljus, men i dals\u00e4nkan d\u00e4r dimman b\u00f6rjade lyfta och p\u00e5 motsatta sidan om den gick man i frisk daggsval skugga. Arbetet gick raskt undan.<\/span>
Det aromatiskt doftande gr\u00e4set som mejades av i susande fart, sj\u00f6nk ned i t\u00e4ta rader. Sl\u00e5tterkararna som fr\u00e5n skilda h\u00e5ll tr\u00e4ngdes samman p\u00e5 de f\u00f6ga omf\u00e5ngsrika utrymmet skyndade p\u00e5 varandra, \u00e4n klirrade brynstensdosor, \u00e4n h\u00f6rdes ljud av tv\u00e5 liar som st\u00f6tte ihop, \u00e4n gnisslade det fr\u00e5n en lie som nbryntes , \u00e4n lj\u00f6d glada tillrop.<\/span>
Levin gick fortfarande mellan gubben och bondpojken. Den gamle som tagit p\u00e5 sig sin f\u00e5rskinnstr\u00f6ja var alltj\u00e4mt lika munter och skalkaktig och lika kvick i sina r\u00f6relser. I skogskanten st\u00f6tte man ideligen p\u00e5 stora honungsskivlingar som p\u00f6st upp i det saftiga gr\u00e4set och nu f\u00f6ll offer f\u00f6r liarna. Men gubben b\u00f6jde sig var g\u00e5ng ned d\u00e5 en svamp kom i hans v\u00e4g, tog upp den och stoppade den p\u00e5 sig. – Jag ska v\u00e4l ha med n\u00e5got till gumman, sade han.<\/span>
Lika l\u00e4tt som det var att sl\u00e5 det fuktiga och lena gr\u00e4set, lika besv\u00e4rligt var det att ta upp och ned f\u00f6r den branat sluttningarna. Men gubben beredde det ingen sv\u00e5righet. I sina v\u00e4ldiga bastskor \u00e4ntrade han med sm\u00e5 och s\u00e4kra steg l\u00e5ngsamt uppf\u00f6r branten, oavbrutet sv\u00e4ngande lien, och fast hela hans kropp var i sk\u00e4lvande r\u00f6relse och byxorna hade hasat ned p\u00e5 honom, l\u00e4mnade han \u00e4nd\u00e5 inte ett str\u00e5 st\u00e5ende eller ens en svamp och sk\u00e4mtade hela tiden med arbetskamraterna och husbonden. Levin f\u00f6ljde efter och trodde g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att han s\u00e4kert skulle falla, d\u00e5 han med lien i handen str\u00e4vade uppf\u00f6r en sluttning s\u00e5 brant att det var sv\u00e5rt att komma uppf\u00f6r den \u00e4ven med h\u00e4nderna fria. Men han tog sig upp och utf\u00f6rde vad han skulle. Levin hade en k\u00e4nsla av att liksom en fr\u00e4mmande kraft hela tiden drev honom fram\u00e5t.<\/span><\/p>\n

Masjkas kulle var avmejad, de sista l\u00e4ngorna hade slagits. Man tog p\u00e5 sig sina rockar och begav sig glatt hem\u00e5t. Levin steg till h\u00e4st, tog med en k\u00e4nsla av saknad farv\u00e4l av b\u00f6nderna och red hem. Uppkommen p\u00e5 en backe s\u00e5g han sig tillbaka: kv\u00e4llsdimman som hade stigit upp i dals\u00e4nkan dolde folket f\u00f6r hans blickar, och han kunde bara h\u00f6ra grova, muntra samtalande st\u00e4mmor, skratt och klirr av liar som st\u00f6tte ihop.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur Anna KareninaEn av f\u00e5 ink\u00e4nnande och initierade skildringarna av konsten att anv\u00e4nda en lie. Det \u00e4r bara att l\u00e5ta sig dras med i sl\u00e5tterlagets l\u00e5nga arbetsdag tillsammans med sin husbonde.Fr\u00e5n 1976. \u00d6vers\u00e4ttare Sigurd Agrell, Bild Gunnar Brusewitz. Tredje delen.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":28,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-29","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-litteratur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/28"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}