Hems\u00f6borna<\/strong> <\/p>\n Det susade om liarne och det daggiga gr\u00e4set f\u00f6ll i knippor; och sida vid sida l\u00e5go alla sommarens blommor, som v\u00e5gat sig ur skogen och hagen:<\/span><\/p>\n pr\u00e4stkragar och g\u00f6kmat, tj\u00e4rblomster och horletta, Marie s\u00e4nghalm, hundloka, \u00e4ngsnejlikor, pukvete, mus\u00e4rter, pestilensrot, v\u00e4pling och alla \u00e4ngarnes gr\u00e4s och halvgr\u00e4s; och det doftade s\u00f6tt som honung och kryddor, och bien och humlor flydde i sv\u00e4rmar f\u00f6r den m\u00f6rdande skaran, mullvadarne kr\u00f6p\u00f6 ner i jordens innanm\u00e4ten, n\u00e4r de h\u00f6rde hur det brakade i deras br\u00e4ckliga tak; snoken kilade skr\u00e4md ner i diket och slank in i ett h\u00e5l som en skot\u00e4nda; men h\u00f6gt upp \u00f6ver slagf\u00e4ltet sv\u00e4ngde sig ett par pipl\u00e4rkor, vars bo blivit trampat av ett klackj\u00e4rn; och i eftertruppen trippade stararne plockande och pickande allehanda kr\u00e4k, som kommit i det br\u00e4nnande solskenet. <\/span><\/p>\n F\u00f6rsta slaget var uttaget \u00e4nda ut i \u00e5kerrenen och nu stannade k\u00e4mparne, st\u00f6dda p\u00e5 sina lieskaft, betraktande f\u00f6r\u00f6delsens verk, som de l\u00e4mnat bakom sig, torkande svetten ur m\u00f6ssremmarne, och inl\u00e4ggande en ny snusvalk ur m\u00e4ssingsdosorna, medan flickorna skyndade sig komma upp i frontlinjen. <\/span><\/p>\n Och s\u00e5 gick det l\u00f6st igen, ut i det gr\u00f6na blomsterhavet, som nu g\u00e5r i vattrade b\u00f6ljor av den v\u00e4xande morgonbrisen och \u00e4n visar brokiga lysande f\u00e4rger, n\u00e4r blommornas styvare stj\u00e4lkar och huven sticka upp genom det mjuka t\u00e5telgr\u00e4sets v\u00e5gor, som b\u00f6ja sig undan f\u00f6r k\u00e5ren, \u00e4n breder sig j\u00e4mn gr\u00f6n som en sj\u00f6 i stiltje. <\/span><\/p>\n Det \u00e4r fest i luften och t\u00e4vlan i arbetet, s\u00e5 att man heldre skulle stupa i solskottet \u00e4n st\u00e4lla lien ifr\u00e5n sig. Carlsson har f\u00e5tt professorns Ida till sin r\u00e4fserska, och som han g\u00e5r sist i slaget, kan han utan att blottst\u00e4lla v\u00e5dorna, och p\u00e5 skryt, v\u00e4nda sig om f\u00f6r att kasta ett ord \u00e5t henne; men Norman har han under str\u00e4ng bevakning snett framf\u00f6r sig, och s\u00e5 snart denne f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e4nga en betagen blick p\u00e5 sydosten, har han Carlssons lie i h\u00e4larne och ett mera ov\u00e4nligt \u00e4n v\u00e4lmenande varningsrop: <\/span><\/p>\n — Akta hasorna, du! efter sig. <\/span><\/p>\n N\u00e4r klockan \u00e4r \u00e5tta, ligger k\u00e4ll\u00e4ngen som en nydrillad \u00e5ker, sl\u00e4t som en hand och med gr\u00e4set i l\u00e5nga str\u00e4ngar; nu besk\u00e5das verket och granskas slagen, och Rundqvist \u00e4r den som faller f\u00f6r n\u00e4mdens dom, efter som man kan se var han g\u00e5tt fram, f\u00f6r d\u00e4r syns det som \u00e4lvdansar den ena utanf\u00f6r den andra, men Rundqvist f\u00f6rsvarar sig med att han m\u00e5ste se p\u00e5 flickan som de givit honom, f\u00f6r det var inte i g\u00e5r han hade en flicka som sprang efter sig. <\/span><\/p>\n Och nu hojtar Clara till frukost oppe p\u00e5 backen; br\u00e4nnvinsflaskan gnistrar i solen och svagdricksankarn \u00e4r uppstucken; potatisgrytan ryker p\u00e5 h\u00e4llen, str\u00f6mmingen immar p\u00e5 faten, sm\u00f6ret \u00e4r upplagt, br\u00f6det \u00e4r skuret; suparne sl\u00e5s i och frukosten \u00e4r i g\u00e5ng. <\/span><\/p>\n Carlsson har f\u00e5tt ber\u00f6m och \u00e4r segers\u00e4ll; Ida \u00e4r honom ocks\u00e5 bev\u00e5gen, och han uppvaktar henne med p\u00e5fallande uppm\u00e4rksamhet, men s\u00e5 \u00e4r hon ocks\u00e5 dagens sk\u00f6naste. Gumman, som springer ut och in med fat och tallrikar, stryker ofta f\u00f6rbi de b\u00e5da, alltf\u00f6r ofta att ej bli bem\u00e4rkt av Ida, men ej av Carlsson, f\u00f6rr\u00e4n hon sticker honom sakta i ryggen med armb\u00e5gen och viskar: <\/span><\/p>\n — Carlsson ska vara v\u00e4rd och hj\u00e4lpa Gusten; han ska vara som hemma h\u00e4r! Carlsson har bara \u00f6gon och \u00f6ron f\u00f6r Ida och svarar gumman med n\u00e5got sk\u00e4mtsamt. Men nu kommer Lina, professorns barnpiga, och p\u00e5minner Ida att hon skall hem och st\u00e4da. Och d\u00e5 blir det sorg och uppst\u00e5ndelse bland karlarne, men flickorna se lagom bedr\u00f6vade ut. <\/span><\/p>\n — Vem ska nu ta opp \u00e5t mig, n\u00e4r jag ingen flicka har mera? utbrister Carlsson med l\u00e5tsad f\u00f6rtvivlan, som skall d\u00f6lja den verkliga harmen. <\/span><\/p>\n — Det f\u00e5r v\u00e4l moster g\u00f6ra d\u00e5? svarar Rundqvist, som p\u00e5stods ha \u00f6gon i ryggen. <\/span><\/p>\n — Moster ska r\u00e4fsa! ropa karlarne i korus. Moster ska ut och r\u00e4fsa. Gumman sl\u00e5r ifr\u00e5n sig med f\u00f6rkl\u00e4t: <\/span><\/p>\n — Herre Je’, ska gamla gumman ut med flickorna! Nej, aldrig i livet, aldrig p\u00e5 tiden! \u00c5, ni \u00e4r tokiga! Men motst\u00e5ndet retar.– Ta k\u00e4rngen, han, viskar Rundqvist, under det Norman muntrar p\u00e5, och Gusten blir m\u00f6rk som en natt. Det fanns inte n\u00e5got val, och under stoj och skratt springer Carlsson in i stugan f\u00f6r att leta fram gummans egen h\u00e4rv, som ligger oppe p\u00e5 vinden n\u00e5gonstans; och gumman efter skrikande: <\/span><\/p>\n — Nej, f\u00f6r Guds skull, han f\u00e5r inte g\u00e5 och riva i mina saker d\u00e4roppe! Och s\u00e5 f\u00f6rsvinna de b\u00e5da tv\u00e5, under h\u00f6gljudda och bitande anm\u00e4rkningar av de kvarvarande. <\/span><\/p>\n — Jag tycker, faller slutligen Rundqvist in i tystnaden som uppst\u00e5tt. Jag tycker de dr\u00f6jer bra l\u00e4nge! G\u00e5 och se efter, Norman, vad som h\u00e4nt! Stormande bifall uppmuntrar den \u00e4relystne att dra p\u00e5 vidare:<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hems\u00f6borna Det kanske inte \u00e4r s\u00e5 mycket sl\u00e5tter och lie och hur skulle det kunna vara det med Strindberg, han var ingen bonde eller hantverkare, m\u00f6jligen en vetenskapsman. Men framf\u00f6rallt en levandets m\u00e4nniska med s\u00e5 mycket kunskaper om livsv\u00e4vens smyller att det d\u00e4refter inte funnits dess like. Och f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 det […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-58","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liebruk.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Det kanske inte \u00e4r s\u00e5 mycket sl\u00e5tter och lie och hur skulle det kunna vara det med Strindberg, han var ingen bonde eller hantverkare, m\u00f6jligen en vetenskapsman. Men framf\u00f6rallt en levandets m\u00e4nniska med s\u00e5 mycket kunskaper om livsv\u00e4vens smyller att det d\u00e4refter inte funnits dess like. Och f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 det igen, idag, dom finns inte de har ersatts av asfalt och romantik. Men njut f\u00f6r det \u00e4r bara genom Augusts sinnen och hans Sverige som det \u00e4r m\u00f6jligt.<\/span><\/p>\n