Ur Solstorm
Åsa Larssons Solstorm innehåller en kort passage där lien kymtar förbi ur minnen av förfädersliv. Trots våldet som ligger på lur bak varje sida i vår deckarflod så slipper vi se lien användas för att ge döden gestalt.
Gå inte sa hon. Berätta något om farmor.
Sivving gick fram till garderoben och plockade fram en till yllepläd som han beredde över Rebecka. Sedan plockade han ifrån henne telefonen och lade den på nattygsbordet.
-Folk här trodde nog aldrig att Albert, din farfar, skulle bli gift, sa han. Satt alltid i hörnet och teg med mössa i hand när han var hemma hos folk. Han var den enda av bröderna som blev kvar på gården med pappan. Och pappan, din farfars far Emil, han var en hård rackare. Vi grabbar var livrädda för honom. Jäklar, en gång när han kom på oss med att spela poker i sandtaget, jag trodde örat skull lossna från huvudet. Han var ju strängt troende laestadian. Men i alla fall. Albert for iväg till en begravning i Junisuando och när han kom tillbaka, då var det något med honom. Han var tyst,precis som förr. Men det var som om han satt och flinade för sig själv fast han inte ens drog på mun, om du förstår hur jag menar. Han hade träffat din farmor. Och den sommaren for han iväg flera gånger och hälsade på släkten i Kuoksu. Emil blev topp tunnor när Albert försvann mitt i slåttern. Så till slut kom hon hit och hälsade på. Och du vet ju hur Theresia var. När det gällde arbete var det ingen som kunde slå henne på fingrarna. Hur som helst, jag vet inte hur det gick till, men plötsligt gick hon och Emil och slog varsin halva av gamla fårhagen, du vet, ängen mellan potatislandet och älven. Det vart som en trävling. Jag kommerihåg det mycket väl. Det var ganska sent på sommaren, knotten hade kommit och det var just före kvällsmaten så de bet rätt bra. Vi grabbar stod och tittade på. Och Isak, Emils bror, var med. Honom hann du aldrig träffa. Det var synd det De gick där tysta och slog med varsin lie, Emil och Thjeresia. Vi andra var också tysta. Allt som hördes var insekterna och svalornas kvällsskrin.
-Vann hon? Frågade Rebecka.
-Nä me på sätt och vis vann inte Emil heller. Han ble först klar, men din farmor varit inte långt efter. Och Isak gned sig i skäggstyubben och så sa han; “Jaha Emil vi får nog släppa ut baggen på din halva.” Emil hade gått fram med lien som enfurie, men det var väl inte sådär väldigt noggrant. Men din farmors halva, den var som om hon gått på knä med nagelsaxen på ängen. Jaha, nu har du hört hur det gick till när hon satte sig i respekt hos din farfars far..
Annie-lie Eldh har gett tillåtelse att publicera avsnittet ovan ur Åsa Larssons deckare “Solstorm”
